Hur är det möjligt att en liten 2-åring som vaknat i ottan, lekt hela dagen, varit kvar absolut sist på förskolan, byggt tågbana hela kvällen och avslutat med rejäl kvällsmat, ändå är pigg som en virvelvind när det är långt efter sovdags?
Jag konfunderas. Och fascineras kanske lite.
Men river samtidigt mitt hår.
Det är samma visa varje kväll. Hans två år äldre bror är så trött att han nästan somnar med näsan i yoghurten. Han borstar tänderna och kryper i pyjamasen och förklarar sedan förhoppningsfullt att han tänker hålla sig vaken tills lillebror har somnat och jag kommer in och läser Nalle Puh. Men jag hittar honom alltid sovandes som en stock. Oftast i sängen, men då och då mitt på golvet bland leksakerna.
För lillebror vill inte somna.
Vi läser boken om traktorn två gånger, som alltid. Säger godnatt till traktorn som svarar med ett ljudligt motormuller, och släcker lampan.
Sen snurrar en av oss ungefär hundra varv och dricker vatten tre gånger.
När jag har kört min "jagandassåtungteftersomjagsoversådjupt-andning" så länge att jag fått i mig så mycket syre att det snurrar i huvudet ligger han äntligen still.
Just som jag tänker att han sover slänger han ut ett ben, lyckas få in en tå i mitt öra, vänder sig om och biter mig lätt i näsan och sätter sig sedan upp och deklarerar med pigg stämma "dä ä inte natt, mamma!"
Hur är det möjligt?
Frustration! Jag vill gå upp. Diska. Se på tv. Kanske jobba en stund.
Till sist försvinner han ner under täcket så att bara lockarna sticker upp och kommer till ro. Men tro inte att kusten är klar för det. Nehej, då gäller att ligga still i minst tio minuter bredvid, tidigare än så har inte hans "mamma ligger inte kvar-känselspröt" avslutat sin tjänstgöring för kvällen.
Sen är det fritt fram. Då kan jag till och med snubbla över lastbilen med släp som så påpassligt parkerats nedanför sängen, utan att han vaknar.
Men se, då vill jag inte gå upp. Då vill jag bara ligga och kika på honom. Frustrationen har lagt sig, kvar finns bara kärlek.
Älskade, pigga unge. Om några år är du stor nog att förstå hur mycket jag avgudar dig.