Det finns sånt som det är extra lätt att ha en stark åsikt om. Dit hör frågan om sömn. Sova måste vi alla, frågan är bara när vi gör det.
Du får säga vad du vill, men jag hävdar bestämt att vad vi gör och inte gör om nätterna är en moralfråga, som delar upp folk i två sorter, de rekorderliga och de icke-rekorderliga. Själv tillhör jag tveklöst den senare gruppen, därav mitt starka engagemang.
Jag somnar sent och jag vaknar sent. När jag själv får välja, vill säga. Den absolut största (och bästa) skillnaden mellan en arbetsdag och en ledig dag är den där stunden (nåja, timmarna då) som jag kan få fortsätta sova utan att väckarklockan pockar på min uppmärksamhet. Att sova ut, finns det något härligare?
Forskare har konstaterat att det finns morgonmänniskor, det finns kvällsmänniskor och så varken-eller-människor, det vill säga de som är anpassningsbara. Jag vill med en sömndruckens envishet hävda att även dagens IT-civilisation är konstruerad på det gamla bondesamhällets devis – morgonstund har guld i mund. Även om det innebär att kliva upp i mörker stora delar av året. Och att inte få se hur långfilmen slutar, för att man måste gå till sängs för att kliva upp i ottan.
Du kanske tycker att jag överdriver, eller att det är precis tvärtom – att samhället är till för nattugglorna. Men vad tycks då om sömntutor och sjusovare? Den förra tycker om att sova djupt och länge (på morgonen) och ofta är sömnig. En som sover (för) mycket. ”Hvad är det för folk, som inte ids äta frukost klockan åtta?” utbristes det i Hjalmar Bergmans roman ”Hans nåds testamente”, utgiven 1910.
De sju sovarna var enligt en gammal martyrlegend sju kristna män som murades in i en grotta. När de efter hundratals år återfick sin frihet trodde de sig bara ha sovit en enda natt. Sjusovarnas dag fanns med i svenska almanackan från 1680 till 1901. Det var den 27 juli och den dagen var det tillåtet för alla att sova länge – men den som sov längst fick en mindre populär arbetsuppgift som straff.
En sista reflektion bara. Sent skall syndaren vakna, sägs det, men hur går det ihop med uppfattningen att den som sover syndar icke? Är det någon vaken läsare som har en bra förklaring?