Strålkastarljusen har varit riktade mot Linköping denna vecka. I helgen kom nyheten att regeringen bestämt sig för att stärka det svenska försvaret med mellan 40 och 60 super-Jas - ett besked som betyder enormt mycket för flygstaden Linköping.
Och sedan - efter decennier av uppvaktningar, skrivelser, besvikelser, frustration och vrede från regionens företrädare- kom helt överraskande ett allianståg lastat med en om möjligt ännu bättre present: beskedet att Ostlänken blir av.
Efter denna vecka vore det intressant att göra en regional opinionsmätning av stödet för Alliansregeringen.
Tilltron till regeringens styrförmåga må svikta lite här och var i landet, men just denna höst bör man kunna notera en lite större entusiasm bland östgötarna.
Till och med Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist (S), som inte brukar gödsla med lovord, berömde regeringen.
Något förundrad blir jag dock över regeringens tidplan för Ostlänken. Först år 2028 ska de nya snabbare tågen vara i trafik. Då har jag själv ett år kvar till pension... Om nu inte regeringen hunnit bestämma sig för att höja den allmänna pensionsåldern till dess.
Som Corren berättade i gårdagens tidning finns det experter som menar att det nya spåret skulle kunna stå klart betydligt tidigare. Men det fordrar förstås en regering som orkar och förmår tidigarelägga dessa tunga investeringar.
Det finns starka skäl att argumentera för en snabbare byggstart. Om tågresan till Stockholm kan minskas till en timme och en kvart blir det möjligt att arbetspendla till huvudstaden. Inte minst viktigt är att den redan stora arbetspendlingen i östgötaregionen underlättas.
Möjligheterna till ökad rörlighet innebär, som Skills vd Lena Miranda påpekade i Corren (30/8) att företagens kompetensförsörjning underlättas.
Arbetslösheten i Östergötland ligger högre än i riket i snitt. Här är 9,7 procent av befolkningen i arbetsför ålder inskriven på Arbetsförmedlingen, mot 8,2 procent i riket som helhet (maj 2012)
Men när jag träffar östgötska näringslivsrepresentanter får jag ofta höra om hur svårt de har att finna personer med rätt kompetens. Det gäller inte bara till högt specialiserade nyckelroller utan även till medelkvalificerade industrijobb.
Ostlänken kommer att täta ihop Östergötland med den expansiva Mälardalsregionen i norr. Och för att vända på perspektiven: resan från Stockholm till Linköping blir givetvis också en halvtimme kortare.
I dag händer det att östgötska företag tvingas till dyra hotellösningar för att få in specialister som de inte klarar sig utan. Ja det förekommer till och med att experter flygs in med chartrade plan - dagligen.
När snabbtågen blir verklighet kommer Linköping att bli pendlingsbart från Stockholm, Södertälje och Nyköping, vilket ger helt nya möjligheter för att vår region ska kunna ha en bra tillväxt.
Detta skulle också ge nödvändig avlastning åt Stockholmsregionen som lider svårt av bostadsbrist och trafikinfarkt.
Att vi då ska behöva vänta på snabbtågen ända tills vi blir gråhåriga är inte rimligt.