Det kärvar i det moderata förnyelsemaskineriet. Mycket av energin som alstrades under omvandlingen av det gamla mörkblå partiet till ett ljusblått har ebbat ut. Idéarbetet tycks ha gått i stå. Ett antal nyckelpersoner bakom bildandet av Nya Moderaterna har också lämnat den politiska sfären. Nu kallas PR-strategen Per Schlingmann in för att få partiet på banan igen (SvD 24/5).
Många blev överraskade när Schlingmann avancerade från partisekreterarposten till funktionen som statssekreterare i Statsrådsberedningen med ansvar för regeringens kommunikation. Det var en roll som inte tidigare funnits, och oppositionens kritik lät inte vänta på sig. "Propagandaminister", var ett av orden som användes.
Schlingmann var en av de spelare som Fredrik Reinfeldt knöt till sig inför omstöpningen av Moderaterna. Bort skulle bilden suddas av det gamla intressepartiet för de besuttna. Schlingmann sände till och med ut direktiv om hur partiföreträdare borde klä sig vid fotograferingar: "vi lämnar slips och pärlhalsband hemma".
Men förändringen av Moderaterna var långt ifrån bara kosmetisk. Journalisten Anders Pihlblad berättar i boken "Ett partis fall och uppgång" (Natur xKultur) om den kraftiga kursändring som partiet gjorde under Fredrik Reinfeldts första tid som partiledare.
Arbetet startades av företrädaren Bo Lundgren efter valkatastrofen 2002, men det var med Reinfeldt som omvandlingen fick fart. Ofinansierade förslag om stora skattesänkningar ströks. De skattesänkningar man gick fram med fokuserade på låg- och medelinkomster. Och relationen till fackföreningsrörelsen blev en helt annan sedan nymoderaterna förklarat att arbetsrätten inte var något problem för näringslivet.
Det var en liten tajt krets kring Reinfeldt som planerade för och genomdrev omstöpningen av partiet. Där var Anders Borg, Sven Otto Littorin, Mikael Odenberg, Irene Svenonius, Per Schlingmann och Ulrica Schenström.
Partiet styrdes stenhårt uppifrån. Moderatledningen under Bildts och Lundgrens tid kallades av kritiker för bunkergänget. Men den nya ledningen blev minst lika sluten, eller kanske i ännu högre grad så. "Bunkern, den var ju en dröm. Sedan blev det som ett kassaskåp kring ledningen, dit bara en handfull personer hade tillträde", är en kommentar jag själv hört om Reinfeldts ledning.
Men en efter en har nyckelpersonerna runt Reinfeldt försvunnit. Kvar av dem är i dag bara Borg och Schlingmann, och Borg har redan förklarat att denna mandatperiod blir hans sista. Det är oklart vem som ska ta stafettpinnen och driva förnyelseprocessen vidare. En sak är säker: Det kommer inte att räcka med ny förpackning och en annan retorik för att vinna väljarnas förtroende för ännu en mandatperiod.
Har den nuvarande partiledningen förmågan att återuppfinna sig själv? Reinfeldt ser trött ut. Kommer partimedlemmarna ute i landet, som inte riktigt hängt med i svängarna när de plötsligt skulle representera "det nya arbetarpartiet", att vara lojala? Det är tveksamt.
För att driva förändring i en gammal traditionsrik organisation som det moderata samlingspartiet krävs enorm kraft och energi. Ett kommunikationsgeni är viktigt, men det måste också finnas något att berätta om för att få Moderaterna att rocka.