Antingen har vi ett straffsystem där man stängs in för gott och nyckeln slängs bort, eller så tror vi på att man en dag ska kunna komma ut, till ett liv utanför kriminaliteten.
Orden kommer från en gammal god vän som vet vad han talar om. Under de senaste decennierna har han varit starkt engagerad i Fryshusets verksamhet i Stockholm för att förbättra villkoren för ungar som har det tufft. Hans bana har inte varit spikrak. Han synade fängelsemurarna från insidan under en period av sitt liv.
Men med sin bakgrund har han kunnat nå fram till människor som varit på väg i fel riktning. Han har genomskådat skitsnack och undanflykter när ungdomar i riskzonen försökt slingra sig undan sitt personliga ansvar. Han har ställt krav, ramat in och peppat.
Jag ringer honom för att få hjälp att förstå vad som krävs för att bryta med ett liv i kriminalitet. En stark egen vilja till ett annat liv förstås, men också någon eller några som ser och tror på en. ”Jag hade Anders Carlberg som guide i livet, och större hjärta får du leta efter”, säger min vän.
För ett par veckor sedan berättade Corren om Arash Sharafadin och hans arbete för att stötta ungdomar på glid. I onsdags kom det tragiska beskedet att han omkommit i en MC-olycka. Under ett år som ungdomssamordnare uträttade han mer än vad många trodde var möjligt.
Människor som jobbat nära honom vittnar om hans kraft och driv, men han berörde även personer som bara träffat honom mer flyktigt. Vid minnesstunden på ABF i Skäggetorp i torsdagskväll var lokalen fylld till bristningsgränsen, av grabbar med basebollkeps, unga tjejer, föräldrar, företrädare för kommunen, polisen, kyrkan, den politiska världen och den livaktiga ABF-verksamheten i stadsdelen.
Det många nu frågor sig är vad arvet efter Arash blir. Kommer han att minnas som en eldsjäl som gick bort alldeles för tidigt medan hans arbetssätt faller i glömska? Eller har han banat väg för mer okonventionella metoder som kan inspirera andra och släppa fram dem som vill gå i hans fotspår?
En sak är klar. Det måste gå snabbare att få till kraftfulla insatser för unga som riskerar att hamna snett. De kriminella gäng som ständigt nyrekryterar har besökstid dygnet runt. För dem som ska utmana gängen om att visa på en framkomlig väg för unga krävs ett personligt engagemang som inte upphör vid arbetstidens slut. Och sådana personer finns, som Håkan Stenbäck vid Linköpingspolisen, Mikael Sanfridson på ABF och företagaren Roger Larsson för att nämna några.
Flera av dem jag talade med under minnesstunden berättade om den skepsis Arash Sharafadin ofta mötte. Hade han verkligen lämnat sitt kriminella liv bakom sig? Som om alla högstämda ord om återanpassning bara var luft och vägen in i brottsligheten enkelriktad.
Många av dem jag talade med under minnesstunden vittnade om att man för att få saker gjorda nästan alltid måste tänja på de regelverk som lägger en tvångströja över goda initiativ.
För att citera min gamle vän: ”För att nå resultat är det ofta mycket bättre att be om ursäkt än att be om tillstånd.” Tuff kärlek och en god portion civilkurage kan leda långt.