Varje gång som samhällsdebatten hettar till om invandrares utanförskap på arbetsmarknaden, är det lika säkert som amen i kyrkan att ledande politiker kommer med pekpinnar till Sveriges företagare: Företagen måste förstå att det är lönsamt med mångfald och övervinna sin rädsla för det annorlunda och anställa fler invandrare, brukar det heta.
Senast var det integrationsminister Erik Ullenhag som spann vidare på detta tema. I en debattartikel publicerad parallellt i Aftonbladet och på regeringens hemsida (7/12) hyllade han att Alliansregeringen öppnat för arbetskraftsinvandring, men menade också att ”för att fullt ut dra nytta av mångfaldens möjligheter, måste fler arbetsgivare bli bättre på att anställa och inkludera personer med utländsk bakgrund”.
Ullenhag kopplade ihop utanförskapet med att ”okunskap, ibland fördomar och ren diskriminering gör att vi slarvar bort människors kompetens” Och han skrev: ”Den potential som finns i mångfaldens Sverige tas inte tillvara på ett tillfredsställande sätt”.
Tesen att invandrares utanförskap skulle bero på diskriminering eller att svenska företag skulle vara rädda för det främmande, är vederlagd många gånger om, inte minst inom ramen för den pågående arbetskraftsinvandringen.
Ser man sålunda till arbetskraftsinvandringen till Sverige av invandrare med kunskaper om att utföra kvalificerade tjänster, anställde svenska företag under förra året närmare 3 500 ingenjörer från utlandet främst inom data, elektronik och programmering. Det var 900 fler än från året innan, 2010. I år blir de förmodligen ännu fler.
Huvuddelen av dessa ingenjörer kom från Indien och Kina. Uppenbarligen ansåg företagen att den potential som Ullenhag utlovade om ”mångfaldens Sverige” inte var tillstädes. Annars skulle de inte hämta datoringenjörer och -programmerare från utlandet.
Mellan 2000 och 2010 ökade antalet förvärvsarbetande med 250 000. Av dessa var drygt 159 000 födda i utlandet. Huvudsakligen skedd ökningen inom privat sektor. Det betyder att två av tre personer som anställdes var födda utomlands. Relativt sin andel av befolkningen var sålunda utlandsfödda överrepresenterade med 400 procent bland de nyanställda.
Företagen var alltså inte rädda att ”anställa personer med utländsk bakgrund”, om dessa hade rätt kvalifikationer oavsett om de fanns i landet eller fick hämtas från Asien.
Om Ullenhag vill att arbetsgivare ska bli ännu bättre på att anställa personer med utländsk bakgrund är det inte förmenta fördomar och antaganden om diskriminering han ska rikta in sig på. Bättre vore att höra efter varför företag i Sverige inte anställer fler personer från grupper med svagare förankring på arbetsmarknaden som invandrare men också unga eller funktionshindrade.
Ty sannolikheten att en person som varit yrkespolitiker ända från unga år och som varken grundat eller lett något företag, skulle veta vad som kan vara nyckeln till framgångsrikt företagande, är inte allt för stor.