På sin nyligen avslutade kongress beslutade Socialdemokraterna att utöka antalet suppleanter i Verkställande utskottet från sju till åtta genom en oförberedd ändring av partiets stadgar. Beslutet sågs som en förlikning från valberedningens sida i syfte att tillfredställa de olika falangernas önskemål att få med just sina representanter i partiets mäktigaste organ.
Den officiella motiveringen av "hurra-vad-vi-är-bra"-karaktär från valberedningens ordförande Berit Högman var det inte många som tog på allvar. ("Jag är glad att tillhöra ett parti med många medlemmar och många oerhört duktiga och kvalificerade ledare. Valberedningen har känt att det verkligen finns en lust i hela landet att leda partiet till valseger.")
Det än allvarligare, att partikongressen genomförde en stadgeändring som inte meddelats i förväg, var det inte heller många som fäste sig vid - utom faktiskt några socialdemokratiska debattörer och företrädare vilka synes inse det graverande med att kongressen ändrar partiets stadgar på stående fot, för att få igenom en kompromiss mellan fraktionerna.
Professorn i statsvetenskap, Ulf Bjereld, socialdemokrat och "Broderskapare", kallar i sin blogg förfarandet för "trixande med stadgan" och beskriver skeendet som inramat av "kaos, tidsbrist och avsaknad av öppen debatt". Johan Westerholm, kandidat till valen 2014 till riksdagen och Europaparlamentet, rubricerar i en bloggpost det inträffade som: "Först spelar vi matchen, sedan skriver vi reglerna".
Bjereld påpekar, som den statsvetare han är, att en organisations stadga är som ett lands grundlag och man genomför inte förändringar av grundlagen "bara för att i hast baxa igenom enskilda politiska beslut".
Men det var inte bara en öppen debatt som saknades. Stämningen i salen när stadgeändringen antogs och valberedningens kandidater valdes, förde Bjerelds tankar åt ett håll som inte kan anses vara smickrande för ett parti som verkar i ett öppet och fritt samhälle: "Inte ett enda ombud utnyttjade heller möjligheten att ställa en fråga till valberedningen om hur man resonerat. Istället antogs förslaget snabbt och enhälligt och följdes av långa, stående ovationer där såväl ombud som åhörare deltog. Mina associationer gick i en riktning dit en modern socialdemokrati definitivt inte hör hemma", skriver Bjereld.
Ulf Bjereld är pessimistisk och fruktar att beslutsprocessen blir till honung i Alliansens mun. Här tror jag att Bjereld är överdrivet svårmodig. Övertramp i formalia, åsidosättande av regler och lagar har i svensk politik sällan lett till några större bakslag i valsammanhang eller till alltför stora lidanden för gärningsmännen. Undantagen är givetvis skatteplanering eller lägenhetsaffärer.
Likväl sätter Bjereld fingret på en viktig punkt: "Hur skall socialdemokratin med trovärdighet kunna göra anspråk på att styra landet, när valet av partiets egna viktigaste organ missköts på ett sådant här sätt?"
Säg det...