Såväl den borgerliga alliansregeringen som den socialdemokratiska oppositionen vill höja skatterna för att satsa mer pengar på skolan.
Självklart finns det ett initialt samband mellan hur stora resurser ett land satsar per elev som läser i grundskolan och dess elevers studieresultat. Men bara upp till en viss nivå. Därefter är det andra faktorer som avgör hur bra eleverna presterar – och har man kommit upp till den nivån blir mer pengar mest pengar i sjön.
Från de internationella Pisa-undersökningarna vet vi att upp till 40 000 dollar per elev under skoltiden, för elever mellan 6 och 15 år, leder till brant stigande förbättrade resultat. Därefter och ända upp till 155 000 dollar per elev under skoltiden, alltså nästan fyra gånger mer, har tillförda extra pengar i stort sett ingen som helst effekt på resultaten. Det framgår av en sammanställning som gjordes 2012 av OECD: "Does money buy strong performance in Pisa?", och som utgår från resultaten i läsförståelse i Pisa-undersökningen från 2009.
Läsförståelse är för övrigt den gren där svenska elever presterar minst dåligt av de tre undersökta områdena läsförståelse, naturvetenskap och matematik. I Pisa 2009 låg svenska 15-åringars läsförståelse och resultat i matematik på en genomsnittlig nivå bland de undersökta OECD-länderna. I naturvetenskap låg de under OECD-snittet. I Pisa 2012 föll de svenska eleverna under OECD-snittet i samtliga tre områden. Då presterade 25 av 34 länder bättre än Sverige i matematik och naturvetenskap, och 19 länder bättre än Sverige i läsförståelse.
Ser man till resultaten i läsförståelse från 2009, lägger Sverige cirka 80 000 dollar per elev under skoltiden. De svenska resultaten ligger kring 500 poäng av maximala 600. Länder som Polen och Estland, med cirka 40 000 dollar per elev och Tyskland, med drygt 60 000 dollar, ligger på ungefär samma resultat. Finland med 70 000 dollar per elev ligger runt 535 poäng och Sydkorea med 60 000 dollar ligger på 540. Luxemburg med 155 000 dollar per elev, ligger på 475.
Sammanställningen konstaterar att högre utgifter per elev inte säkerställer högre studieresultat. De länder som uppvisar bäst resultat i Pisa är varken de rikaste länderna eller de länder som lägger mest resurser per elev. Bland de rikare ekonomierna är länder som satsar på lärarnas kvalitet mer framgångsrika än de som satsar på mindre klasser. De länder som satsar på högre lärarlöner, men framför allt högre status för lärarna (Finland!), tenderar till och med att ha större klasser än snittet.
Ser man till den svenska diskussionen kring skattehöjningar och satsningar på skolor, handlar den huvudsakligen om att satsa mer pengar per elev och minska klasstorlekar. Med en pokerterm gör alltså vårt land sig berett att slänga bra pengar efter dåliga.
Att höja skatterna för att tilldela skolan mer pengar, är säkert bra politisk retorik. Det är ju ett valår. Men det är usel skolpolitik. Ty det är inte där skon klämmer för svensk skola.