Jag är ledig en vardag och passar på att åka och handla mitt på dagen. Medelåldern bland kunderna är hög och framför mig i kassakön står en äldre man. Han lägger upp sina varor, några färdigrätter, ett paket flingor. Medan han betalar börjar han prata med kvinnan i kassan, berättar lite om det senaste läkarbesöket och vilket tv-program han ska se till kvällen.
Jag trampar otåligt i kön. Irritationen stiger, man står inte och småpratar när det finns folk som väntar bakom! Demonstrativt trycker jag mina varor framåt.
På vägen hem får jag dåligt samvete. Det var ju så uppenbart vad jag hade sett. En äldre man som var så ensam att han värdesatte ett par minuters samtal med en kassörska. Kanske var det hans enda pratstund med någon människa den dagen.
Mellan en halv och en miljon svenskar lever i social ensamhet enligt en undersökning från Göteborgs universitet. Med det menas att man till stor del saknar vänner, släktingar eller arbetskamrater. Det är en siffra att ta på allvar för ensamhet är inte bara plågsamt, det är lika farligt för hälsan som rökning. Den som är ofrivilligt isolerad löper större risk att utveckla demens, drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och dö i förtid.
Som om inte det vore nog så vaknar nu debatten om en ny sorts ensamhet. Ända sedan vi vandrade på Afrikas savanner har vi människor levt i nära gemenskap med varandra, men på bara några generationer har vi gått in i en helt ny tid präglad av stark individualism där varje människa skapar sitt eget liv i ständig konkurrens med andra. Många unga människor ser tillvaron som en ständig kapplöpning om vem som är vackrast, har bäst betyg, har flest följare på sociala medier och flest aktiviteter. Bilden förstärks varje dag i tv-serier, tävlingsprogram och i de sociala mediernas konstruktion. Livet är ett ständigt 100-meterslopp där personen på banan bredvid inte är en vän utan en motståndare.
I ett sådant samhällsklimat uppstår en existentiell tomhet som är den grundläggande orsaken till den växande psykiska ohälsan hos unga. Det menar den brittiske journalisten och författaren George Monbiot som verkar i ett land där man har en bekymrad debatt om varför unga har allt sämre psykisk hälsa.
Monbiots tankar påminner om det som många människor från det forna Östtyskland berättar. Trots att de numera lever i en demokrati med bättre levnadsstandard så saknar de något. I det svåra livet i DDR fanns en gemenskap och omtanke som livet i väst inte erbjuder. Det de säger är: Mänsklig gemenskap är en undervärderad kvalitet i det moderna västerländska samhället.
Kanske har vi rört till begreppen. Att konkurrens på en fri marknad föder tillväxt och välstånd är en överordnad sanning vad gäller näringslivet, men i hastigheten har vi skapat ett samhälle där vi föreställer oss att även människor mår bäst av att leva i en ständig kapplöpning. Där måste vi ta spjärn och hjälpa unga människor att stänga av den moderna tävlingstillvarons ständigt vrålande sportkommentator. Om man tar rast på löparbanan så känner man i magen det som även all vetenskap visar: Att vi mår bäst av att leva i nära gemenskap med andra.