”LCH är största guldhotet mot mästarna Skellefteå” basunerade Expressen ut på sitt löp igår. LCH liksom. Visst kan man råka släppa igenom slarv- och stavfel när man gör löp och tidning, sånt händer. Men jag har lite svårt att tro att Expressen skulle råka göra ett löp där det står AKI istället för AIK. Jag har inga som helst belägg, men det är inte utan att man misstänker att det är den vanliga stockholmscentreringen inom media som slagit till.
Jag var faktiskt i Stockholm i veckan. Solen sken från en klarblå himmel över Nybroviken, de vackra gamla husen utmed Strandvägen glimmade som smycken i det skarpa vårljuset. Vår huvudstad är fantastisk, det är svårt att inte bli lycklig över allt det vackra. Över pulsen, vattnet, känslan av action.
Jag älskar Stockholm, det gör många svenskar. I alla fall, på mitt arbetsmöte i huvudstaden träffade jag en person som frågade lite om mitt jobb. Jag berättade om Corren och hur många vi når varje dag i våra kanaler.
- Vi når 322 000 kontakter varje dag med Corren, sa jag, lite malligt.
Min nya bekantskap bleknade en aning och log besvärat.
- Oj då. Så du sysslar alltså med porr?
- Va? Nej, nej för tusan. Corren. Inte porren.
Det var ju ganska roligt. Men också lite talande: hur kan man inte veta att den största tidningen i Östergötland heter Corren? Eller att LHC heter LHC och inget annat? På samma möte träffade jag en annan person som ville berätta hur duktiga vi är på media, vi på Corren.
- Du vet, man träffar en massa stockholmsjournalister som tror att de är bäst i Sverige. Men ni är ju verkligen jättebra på det ni gör!
- Eh, ja? Är det konstigt?
- Nej… lite överraskande kanske.
Det var ju också ganska kul sagt, på sätt och vis. Att det skulle vara överraskande att vi är bra på det vi gör. Bara för att vi inte bor i Stockholm. Samtidigt säger det återigen en del om perspektivet i den här branschen, där Stockholm är centrum och allt annat är periferi.
Låter jag bitter? Det är jag inte alls. Tvärtom, jag tycker mest att det är lite underhållande. För mig är det oväsentligt vad branschfolk i huvudstaden har att säga om det vi gör. Det viktiga är ju att ni som bor här och följer våra nyheter varje dag tycker att vi gör relevant innehåll i våra kanaler. Det är ju ni som räknas i sammanhanget. Och det stockholmarna inte vet är ju hur domkyrkans torn glimmar i mörkret en ljummen afton i september. Eller hur Stora torget och Ågatan myllrar av liv och surr en varm julikväll. Eller hur skönt det är att promenera utmed Stångån i vårdag i mars. Eller hur lite man måste sitta och vänta i bilköer när man bor i Linköping.
Däremot tror jag att vi här har en resa att göra, rent mentalt. Vår reporter Johan Sievers skrev om detta i en krönika igår, där han resonerade om Ostlänken och gjorde en jämförelse mellan vår region och Öresundsregionen. Jag har själv bott i Malmö för länge sedan och då var det definitivt ingen status förknippat med det. Men nu! Alla jag känner som bor i Malmö är ofantligt stolta över att vara en del av en region som växer och utvecklas. Det provinsiella, krökta, är som bortblåst. Istället finns en mentalitet av att våga satsa, tänka stort, sträcka sig efter mer.
Oavsett hur det blir med tunnelbygget tror jag att mer av den mentaliteten är att önska, även här. Ska vi låta bortkomna stockholmares okunskap definiera vår identitet? Klart vi inte ska. Vi vet ju att vi är bra på det vi gör.