I många länder går invånarna till valurnan med en längtan efter förändring. ”Change” blev till exempel Barack Obamas vinnande valslogan. När tyskarna går till val på söndag är budskapet i stället att ändra så lite som möjligt. Den mest populära regeringsbildningen bland tyska väljare är en stor koalition mellan det stora borgerliga partiet CDU och Socialdemokraterna. En sådan koalition är närmast en garanti för stillestånd.
Socialdemokraterna har visserligen en stark vänsterfalang som skulle vilja höja såväl a-kassa och skattesatser.
Men partiledningen är också medveten om att den makalösa sysselsättningsökning som Tyskland har upplevt genom hela finanskrisen inte är en skänk från ovan. Tvärtom skapades framgången av reformer som en tidigare socialdemokrat, Gerhard Schröder, genomförde för tio år sedan. Han sänkte a-kassan och skatter. Anställningsskyddet luckrades upp. Arbetsförmedling och socialkontor slogs ihop, och öppnades delvis för konkurrens. Hjälpt av reformerna har många Mittelstandsföretag lyckats hävda sig i kvalitetsnischer. Wackerchemie, Maskintillverkaren Bihler eller laserspecialister Trumpf och Jenoptik, designer-TV producenten Loewe eller Textilföretaget Trigema tillverkar med god framgång i Tyskland.
Kluven mellan vänsterfalangen och verkligheten har Socialdemokraterna svårt att formulera ett slagkraftigt alternativ. Även Angela Merkel är lyhörd för tyskarnas fäbless för status quo. Under hennes regeringstid har nästan inget reformerats i Tyskland, med undantag för ett krav på balans i offentliga finanser numera är inskriven i konstitutionen.
I stället har hon ägnat sin tid åt att stjälpa om Europa till att mer likna Tyskland. Steg för steg har hon finansierat räddningspaket, helt villkorade på att krisländerna inte bara gör det nödvändigaste med ett skohorn. Hon kräver att dysfunktionella politiska strukturer läggs om. Krisländerna måste ha institutionell kapacitet att klara budgetbalans och tillväxtreformer även om fem och tio år.
Att göra Europa mer som Tyskland, och lämna Tyskland som det är har gjort Merkel mycket populär. Det är också bekymmersamt. Den som vilar på gamla reformer blir så småningom akterseglad. Tyskland har trots framgångarna också rejäla utmaningar framöver. Statsskulden är hög. Universiteten är inte särskilt framstående. Många kvinnor är deltidsarbetande hemmafruar. Födelsetalen är låga. Tyskarna dör ut, om man extrapolerar. Tyskarnas reformovilja bäddar för en sämre tysk utveckling längre fram. I gengäld kommer de länder som tvingas till reformer av Tyskland att hämta sig och gå bättre.