Under några år har reformer som främjar arbetslinjen stått i centrum för den ekonomiska politiken. Dessa har också varit ganska framgångsrika. Trots internationell finanskris arbetas det betydligt fler timmar i Sverige nu jämfört med år 2006.
Både regeringen och oppositionen lägger nu om kursen i sina höstpropositioner. Tillväxt och innovation står i centrum. Bakom politikskiftet finns en ny, och bister, verklighet.
Sverige har under finanskrisen dragits med en sämre produktivitetsutveckling än många andra länder. Produktiviteten avgör hur mycket inkomster kan öka. Kräftgången är därför ett varningstecken som förtjänar att tas på stort allvar.
Bland orsakerna finns att export av högteknologiska varor utvecklats sämre än i de flesta OECD-länderna. Sveriges forskning och utveckling är fortfarande stor, men har minskat som andel av BNP, efter att en del stora företag lagt ner sin forskning här.
I år har dessutom centralbanker i Schweiz och flera andra länder försökt att hejda en allt starkare växelkurs genom att sälja av sin egen valuta, och köpa bland annat kronor. Även privata investerare uppfattar då kronan som allt tryggare. Därför kan kronan bli ännu starkare framöver. Det blir tuffare för svensk exportindustri.
I en bok "Sverige har blivit en fet katt - ekonomiska konsekvenser av reformtrötthet" undersökte jag förklaringar till kräftgången i svenskt produktivitetsutveckling. Orsaken tycktes vara att Sverige har genomfört en serie av fantastiska förbättringar av företagsklimatet - för åtskilliga år sedan.
Reformtakten i Sverige har dock avtagit betänkligt, samtidigt som många andra länder har snabbat på med förbättringar av företagsklimatet. När exempelvis Sydkorea förbättrar sitt företagsklimat och därmed lockar fram investeringar i produktion av något som Sverige kunnat ta väl betalt för så pressas priset för Sveriges produkter.
Att den ekonomiska politiken nu läggs om så snabbt beror inte enbart på en insikt om att det långsiktigt är viktigt för tillväxten. Den allt starkare kronan gör läget akut. Ingen ansvarsfull politiker vill stå där när industrivarslen haglar och se passiv och reformtrött ut.
Och läget är långtifrån nattsvart. Ett land som Schweiz har sett sin valuta stärkas i decennier. År 1970 fick man 1:20 svenska kronor för en schweizerfranc. Idag får man 7 kronor för en franc. Ändå är exportindustrin större än den svenska i förhållande till befolkningsstorleken, med såväl en stark läkemedelsindustri som tillverkningsindustri. Hur har de gjort?
Förklaringen är att Schweiz under åren har matchat en allt starkare valuta med lägre skatter och ett allt bättre företagsklimat. Det har i slutändan lett till en fantastisk utveckling av inkomster och levnadsstandard. Om en stark valuta även i Sverige driver fram förbättringar av företagsklimatet i kommande års budgetpropositioner, så ter sig framtiden ljust.