Sluta dalta med rötäggen

I åratal har skärpta tag mot läktarbråk och idrottsvåld förhalats och försenats. Regeringens samordnare Björn Eriksson föreslår nu tuffare tag. Men fokus på kulturen i supporterklubbarna behövs också.

Linköping2012-04-14 03:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Företrädare för elitklubbarna har alltför ofta svävat på målet när tuffare tag mot huliganism kommit upp till diskussion. Och vissa supporterklubbar vinglar betänkligt. Detta trots att alla vet vilka matcher som är förknippade med ökade risker och vilka supportrar som brukar utmärka sig.

Därför är det skönt att förre landshövdingen Björn Eriksson, regeringens samordnare mot huliganism, säger som det är. Krafttag behövs, konstaterar han i sitt delbetänkande (presenterat i Corren 11/4). Tillträdesförbudet bör förlängas till tre år och utvidgas till området intill arenorna. Maskeringsförbud kan behövas. För att upprätthålla tillträdesförbudet behövs ett nationellt register.

Hur har då förslagen mottagits i supporterleden? I SVT uttalar sig Dan Blomberg, ordförande för Djurgårdens supporterklubb Järnkaminerna. Är han glad att förslagen handlar om att punktmarkera våldsutövare som skämmer ut andra supportrar? Nej, Blomberg är inte glad. "Jag är lite skeptisk till att man väljer ut en grupp i samhället, i det här fallet idrottssupportrar, eller människor som begår brott i samband med idrott, som särskilt viktig att få egna lagar kring."

Efter åratal av stök och bråk på arenorna kan man konstatera att de insatser som hittills prövats inte fungerat, och alternativet att matcherna spelas för tomma arenor borde inte göra någon glad.

Victor Capel, ordförande för Svenska Fotbollssupporterunionen (SFSU), skriver på Svenska Fans hemsida att förslagen är rätt välbalanserade mellan respekt för integritet, proportionalitet och omtanke om den vitala supporterkulturen. Men det är en uppfattning som Capel känner att han måste be om ursäkt för: "Man kanske inte behöver jubla över allt som står i delbetänkandet, men det kunde faktiskt varit MYCKET värre än så här. Det hade varit politiskt möjligt att gå mycket, mycket hårdare fram."

Det är svårbegripligt att inte SFSU tar chansen att tydligare markera distans till våldsverkarna som vill förstöra möjligheten för vanliga sportintresserade människor att ta del av svensk elitidrott.

Danne Wilhelmsson, ordförande för AIK:s supporterklubb Black Army har i SVT i februari i år klargjort var han står: han vill inte ha några poliser alls på läktaren. Ordningen menar han att klubbarna och supportrarna själv kan stå för.

Samma Black Army skrev så här på sin hemsida inför hemmamatchen mot IFK Göteborg i torsdags: "AIK-IFK Fiskrens torsdag kl 19.05. Imorgon torsdag gästas vi av jordens avskum från landets rövhål /?/ Bara ett par hundra sillar har köpt biljett medans den svartgula armén mobiliserar 15.000+ till matchen. /?/ Lokalen öppnar redan kl 15.00 så vi alla hinner värma upp på sedvanligt vis och sedan sjunga bort packet. /?/ Hata hata hata Göteborg."

Staten betalar varje år ut ett stöd på omkring 1,7 miljarder kronor till idrotten, eftersom man förväntar sig en positiv motprestation i form av bland annat barn- och ungdomsverksamhet i hela landet. Framgångsrika idrottare blir goda förebilder för unga människor. Sport är också god underhållning, och hemmalaget fungerar som ett sammanhållande kitt i en stad.

Men det kontraktet mellan stat och idrott omfattar inte polisinsatser för miljoner kronor för matcher där knytnävsviftande rötägg försöker sätta sig själva i centrum i stället för idrotten. I det fortsatta arbetet mot huliganismen behöver ljuset även riktas mot supporterklubbar som glorifierar idrottsvåldet och daltar med bråkmakare och slagskämpar i de egna leden.