Natten till fredagen attackerades synagogan i Malmö. Någon eller några hade orsakat en explosion vid entrén och spräckt glasdörrarna med gatstenar. Vi skriver september 2012. Inte november 1938, då Kristallnatten markerade starten på Förintelsen i nazi-Tyskland.
Polisen har gripit ett par män i 18-årsåldern misstänkta för dådet i Malmö. I skrivande stund finns det inte mycket information kring någon eventuell motivbild. Men attacken mot synagogan är en del av en lång rad av trakasserier, påhopp och hot mot den judiska församlingen i staden.
I Malmö har situationen blivit sådan att Simon Wiesenthal-centret för några år sedan avrådde judar från att besöka staden. Minst sagt svajiga uttalanden från kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) har inte gjort saken bättre. Sedan i våras vandrar judar tillsammans från synagogan till Möllevångstorget efter sabbaten iförda kippa för att markera sin samhörighet och gemensamma styrka.
Men att vandra ensam genom stadens gator med synliga judiska symboler kan vara farligt. Och detta gäller inte bara i Malmö utan i många svenska städer. Aldrig mer skulle judar behöva vara rädda för att visa sin religiösa tillhörighet - så sa ett samlat världssamfund efter andra världskrigets förbrytelser.
Men många år senare bubblade nynazismen åter upp och med den trakasserier mot judar. Antisemitismen finns kvar i dessa rörelser och visar med regelbundenhet sitt fula tryne, men andra delar av den högerextrema rörelsen har under de senare åren tonat ner judehatet och i stället piskat upp stämningarna mot muslimer.
Det judiska samfundet har under senare år pekat på att det numera inte bara finns en hotbild från högerextrema kretsar utan i minst lika hög grad från islamistiskt präglad extremism.
Så här säger till exempel Petra Kahn, generalsekreterare i judiska ungdomsförbundet, till Svd.se: "I dag handlar det framförallt om extrema personer som tagit med sig motsättningar från konflikter som pågår ute i världen till Sverige. Jag anser att judar och muslimer har mycket gemensamt och skulle tjäna på att gå samman för att bekämpa extremism. Det ska inte vara farligt att vara varken jude eller muslim i Sverige."
Företrädare för det officiella Sverige har alltför ofta svävat på målen när det gäller att försvara det judiska samfundet från islamistiskt präglade attacker och hot. En del av Reepalus underliga uttalanden kan möjligen förklaras med att han inte velat ta parti för en minoritet och därmed riskera att kränka en annan redan utsatt minoritet. Men att stå upp för allas lika värde och för religionsfrihet och att markera kraftfullt mot intolerans och fördomar, var de än kommer från, borde vara en självklarhet i ett öppet och fritt land som Sverige.
En attack på en synagoga är ett angrepp på en hel religiös minoritet. Detta ska med kraft fördömas och de skyldiga ska straffas. Vi måste också genomskåda hatkampanjer och illasinnade rykten som ibland sprids när moskéer ska byggas. Sverige må vara ett på många sätt sekulariserat land, men friheten för den som är troende att utöva sin religion - så länge som den inte inkräktar på någon annans frihet - är en grundbult.