I 115 år har tidningen kommit ut, men nu är det slut.Sista numret är tryckt och utdelat. ”En väldigt speciell dag, kantad med mycket vemod”, säger Patricia Svensson som blev Dagbladets sista chefredaktör. Jag tror att hon delar vemodet med sina läsare.
Såhär ser branschen ut. En tidning som Dagbladet, som tappat hisnande 28 procent av upplagan det senaste året, är helt enkelt väldigt svår att driva. Moderkoncernen Mittmedia som också äger Sundsvalls Tidning, Dagbladets större konkurrent, ser det som nödvändigt att lägga ner tidningen och koncentrera resurserna på den starkare huvudtidningen.
På ett sätt kan man se det som tragiskt för medborgarna och demokratin, eftersom en fri och oberoende medieröst försvinner. Man kan också se det som att Mittmedia tar ansvar för journalistiken genom att se till att det åtminstone finns ett riktigt starkt mediehus i Sundsvall. Dagbladets prenumeranter kommer att erbjudas Sundsvalls Tidning istället.
Samtidigt märks en tendens bland flera av Sveriges kommuner att satsa allt mer skattepengar på kommunikation. Helsingborgs Dagblad gjorde i januari en artikelserie om hur Helsingborgs kommun plöjt ner stora summor i att skapa olika typer av media som ska sälja in Helsingborg som stad. Gävle kommun satsar just nu stort på sitt kommunikationskontor vars uppdrag är att ”stärka Gävlebornas självkänsla”, något som uppmärksammas av Gävle Dagblad. I båda dessa fall är intentionen tydlig: kommunerna vill skapa medieinnehåll själva som bara målar upp en positiv bild av hur det är att leva och bo i Helsingborg eller Gävle. I sådana här satsningar finns inte utrymme för kritiska texter eller besvärande fakta. Och om man sätter det i kontexten med nedläggningen av Dagbladet i Sundsvall är det lätt att bli orolig: demokratin riskerar, på allvar, att urholkas om tidningar läggs ner och initiativet för lokala nyheter och information lämnas till myndigheterna.
Nu är jag inte så pessimistiskt lagd, tvärtom. Jag tror ju, som jag tidigare berättat om vid flera tillfällen, att den lokala journalistiken har en framtid även om läget för papperstidningarna är tufft. Kloka medieledare med sikte på publiken och användarna har alla möjligheter att skapa nya intäkter i den digitala världen.
En spännande utveckling handlar om så kallad crowdfunding. Det låter flashigt men är egentligen enkelt: det handlar om att få privatpersoner och företag att donera pengar för att finansiera verksamheten. Just nu har journalisten Martin Shibbye (som fick stor uppmärksamhet då han hamnade i etiopiskt fängelse i fjorton månader) tagit initiativ till ett projekt för att finansiera mer kvalificerad utrikesjournalistik. Just utrikesjournalistiken har ju fått stryka på foten under de senaste årens kraftiga nedskärningar inom mediehusen.
Målet för Blank Spot Project, som projektet heter, är att kamma in en miljon kronor genom donationer på nätet. Tack vare internet och sociala medier är det möjligt att nå en hel massa människor som gärna satsar några slantar på journalistik om sådant som intresserar dem. Det är i skrivande stund osäkert om projektet går i lås, men spännande är det. Och i veckan har den energiske Motalasonen och chefredaktören på vänstertidningen ETC, Johan Ehrenberg, börjat be läsare i Sundsvall om förhandsprenumerationer för att kunna starta upp en Sundsvallsbilaga av ETC nu när Dagbladet är borta.
Så nej, jag tror inte på att framtidens lokala nyheter bara kommer att bestå av kommunernas egna glättiga filmer om hur härligt det är att bo i Gävle. Det finns alldeles för mycket kreativitet och möjligheter till nya intäkter. Och framförallt: användarna, läsarna, är alldeles för smarta.