Julian Assanges anspråk på tronen som globalt erkänd kämpe för medborgerliga fri- och rättigheter har fått alltfler att dra på smilbanden. I stället riktas medieintresset mot det länge ganska okända ryska tjejpunkbandet Pussy Riot som utmanat självaste president Putin.
Lyskraften kring Wikileaksgrundaren Julian Assange har sannerligen mattats. I torsdags stod han i fokus igen, men inte på något smickrande sätt.
För två år sedan sökte han uppehållstillstånd i Sverige, som han lovordade för vår rättssäkerhet och våra starka grundlagar till skydd för yttrandefriheten.
I dag är Julian Assange beredd att gå hur långt som helst för att slippa ställas inför det svenska rättsväsendet och svara på anklagelserna om sexuella övergrepp.
På torsdagen beviljades han asyl i Ecuador, ett land med en regim som gjort sig känd för upprepade brott mot tryck- och yttrandefriheten, som förföljer journalister och som stänger misshagliga TV- och radiostationer.
Julian Assange framstod en gång som en modig förkämpe för öppenhet och pressfrihet. Han har på egen hand förvandlat sig själv till en sorglig figur.
Desto mer moralisk ryggrad visar punkbandet Pussy Riot. I går föll dom mot tre av medlemmarna som åtalats för "huliganism och anstiftan av religöst hat" efter en spelning i Frälsarkatedralen i Moskva.
Konserten avbröts efter knappt en minut, eftersom refrängen ansågs förgriplig. "Guds moder, ta bort Putin", var de ord som väckte vreden och det rättsliga efterspelet.
De tre kvinnor som dömts - Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj - är alla mellan 22 och 30 år och har suttit frihetsberövade sedan mars i år. De har dock ännu inte fått veta vad påföljden blir.
Rättegången har varit farsartad. Åklagarens vittnen har fått gott om tid att lägga ut texten, medan försvaret inte fått kalla alla sina vittnen. Försvarsadvokaterna har inte ens fått förundersökningen i tid utan har fått läsa den under rättegången, berättar Lise Bergh, generalsekreterare i Svenska Amnesty (SvD.se 17/8).
För Putin är domen mot Pussy Riot helt klart ett dilemma. Hade bandmedlemmarna friats hade det sett ut som om det är fritt fram att smäda presidenten - och det är det inte längre i det alltmer repressiva Ryssland.
Men en fällande dom försämrar relationerna till Västvärlden och försvagar Rysslands anspråk på att vara en modern stormakt att räkna med i internationella sammanhang.
Kanske hoppas Putin på att de regimkritiska bandmedlemmarna ska be om nåd, så att han då skall kunna framträda som en gammaldags stark men inkännande patriark. I så fall hoppas nog Putin förgäves.
Så här svarar en av de dömda på frågan om de kommer att be om benådning: "Putin? Skämtar du? Så klart vi inte ska. Han borde be oss och er om att benådas."
Det kan låta kaxigt från en person som riskerar flera år bakom galler i ett Ryssland som är ökänt för sina hårda fängelser. Men hon har en poäng. Protesterna har bara börjat, och det är mot Putin som vreden riktas.