När det gäller det stundande valet i Linköping verkar det mesta handla om just det, bara att det då kallas trygghetsfrågor.
Skälet är förstås skjutningar och bombdåd. I Linköping har siffran 16 skjutningar nämnts men det riktiga antalet verkar vara 15, varav 6 med dödlig utgång. Vilket är illa nog.
En skjutning har klarats upp. En ung man som fällts för ett mordförsök i Ryd förra hösten. I övrigt är inget uppklarat.
Klart som attan att det inte känns så tryggt. Något som avspeglar sig i en undersökning som BRÅ gjort i Linköping där 25 procent av Linköpingsborna uppger att de känner sig otrygga. I synnerhet känns nog otryggheten värst för alla de som lever sina liv i områden där brotten har skett.
Inte så konstigt då att trygghetsfrågorna har varit uppe till diskussion i kommunpolitiken otaliga gånger under mandatperioden.
Alliansen som styr har fått stå till svars för den växande otryggheten. Surt kanske, men styr man så gör man. Vad har ni gjort för att förbättra det här, alternativt varför har ni inget gjort åt det där? Frågorna är i regel fler än svaren.
Funderar ibland lite över om Niklas Borg (M) kommunstyrelsens ordförande, och också gruppledare för hela Allians för Linköping, svär lite i tysthet över att det var just den här mandatperioden han och hans Allians fick att styra över.
Den med en global pandemi och skjutningar samtidigt.
Undrar också om det finns någon mandatperiod i Linköpings modernare historia som haft problem av den här magnituden att försöka hantera?
Det ska också tilläggas, att S under en tid, ingick en ”borgfred” med Alliansen och man lade politiska trätor bakom sig, allt för att tillsammans kunna hantera pandemin.
Hur som helst, nu är ju mandatperioden snart över och då lär det visa sig om väljarna gör tumme upp eller ner.
Framför allt S har under hela mandatperioden ökat trycket i frågor som rör trygghet och säkerhet. Det har handlat om invandring, om språkkrav inom vård och omsorg, de vill stoppa nyanlända från att bosätta sig i Skäggetorp och har velat se ett stopp för ebolagen i hela landet. Strängare straff är ett annat kav från partiets sida.
Visst hade de fått frågor om de blivit något slags "Sd light". Men partiets gruppledare i Linköping har flera gånger sagt att hon känner sig trygg med sitt partis värdegrund, men vill inte låta SD ha tolkningsföreträde i svåra frågor.
Trygghetsfrågan tycker jag personligen i stor utsträckning annars har blivit lika med kameraövervakning. Också här har S krävt att kommunen ska finansiera kameror, medan Alliansen (fast de också vill ha kameror) har hävdat att det är polisen, alltså staten, som ska ta den kostnaden och infria sitt löfte från 2019 om att sätta upp trygghetskameror på 27 utvalda ställen.
Trygghetsvärdarna seglade in lite som en mellanmjölkslösning.
Men nu så.
I mandatperiodens elfte timme är det kameror på gång. De kunde säkert varit uppe tidigare men som alla vet, pandemin gjorde inte bara folk sjuka, den strulade även till hela den globala handeln. Komponentbrist och lång väntan har blivit resultatet i många fall.
Politikerna i Correns valpoddar, åtta fullmäktigepartier och så den relativt nybildade Linköpingslistan, är i alla fall väldigt överens om att tryggheten börjar i förskolan och i skolan.
V och även LL vill utöka timmarna i barnomsorgen, till 30 timmar i veckan, för de barn som inte med automatik får gå längre än 20 timmar i dag. För V är satsningar på förskolan det bästa sättet att motverka otrygghet. För att finansiera det föreslår de en skattehöjning med en krona. De vill också ha en mera jämlik fördelning av utbildade förskollärare i förskolan och föreslår högre lön som morot. Visserligen har det redan prövats och, enligt utbildningsansvariga, utan någon större framgång. I svåra fall kan V tänka sig tvång. Att kommunen kan placera lärare där man vill.
Den rätten har förvisso arbetsgivaren kommunen. Men det funkar kanske så där i ett läge när det är arbetstagarens marknad, vilket V egentligen borde gilla.
KD framhäver familjens betydelse och föreslår en föräldrautbildning för alla som väntar sitt första barn. MP är mest radikala i fråga om hur de vill lösa det finansiella för att öka tryggheten. I stället för att lägga 350 miljoner på bilvägar så kräver de att pengarna läggas på sociala investeringar. Övervakningskameror däremot är inget för MP. Falsk trygghet kallar de det.