På återseende, julen

Lika sugen som jag är på att julpynta när advent närmar sig, lika lycklig är jag när tomtarna återvänt till sitt ide i garaget. Men gråt inte. Om 11 månader står ni där i all er glans igen!

Linköping2014-01-09 08:59
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I måndags var det verkligen dags. Jag hade funderat på det i ett par dagar, för att vänta in tjugondag Knut (13 januari som är det riktiga slutet på julhögtiden) var inget alternativ. Det har det aldrig varit för mig. Efter en stärkande morgonpromenad och äggfrukost fanns ingen återvändo. Nu skulle julen städas ut. Visserligen har jag inte haft riktigt samma behov av att städa bort julen som jag brukar. Kanske beror det på att trivseln hemma ökat sedan senaste renoveringen av kök, golv och ytter- samt innerdörrar. Men på tisdagen skulle det vara jobb och vardag igen så det var lika bra att få det gjort denna trettondag.

Det var då sambon tog till ett ovanligt grepp. Att dammsuga upp barren. Ja, alltså inte de som redan ramlat ner på golvet utan även de som satt kvar på grenarna. Jag var skeptisk men gick med på det eftersom vi råkar ha två gamla dammsugare ute i garaget, de är inte vidare bra och används därför bara till bildammsugning. Skulle en av dem paja ihop vore det bara en välsignelse så att vi kunde kasta den. Jag packade ner tomtar och ljusstakar medan sambon jobbade på med granen. Men tre gånger fick vi tömma dammsugarpåsen. Till slut var alla barr i stort sett borta och kvar bara ett naket skelett. Den granen som var så fin några veckor tidigare. För i år hade vi verkligen lyckats med granköpet. Visst spräckte den ovala stammen den tio år gamla foten, men då fick vi ju anledning att köpa en ny, modern. Men annars var den tätare och större än vanligt. En riktig Piff- och Puffgran. Och inte började den bara förrän flera dagar efter julafton.

När väl granen och tomtar och ljusstakar var borta behövdes en rejäl storstädning som tog sin lilla tid. Men nu när jag sitter här vid matbordet, några timmar senare och skriver krönika har jag rätt mycket frid i sinnet. Det är ordning och reda här hemma och aldrig har väl vårblommorna varit så välkomna som i år, eftersom det känns mer som april än januari när solen skiner och avslöjar smutsiga fönster. I mitt köksfönster står därför krukväxter med ljusrosa blommor och på bänken intill vita hyacinter i Green Gate-muggar. Det känns som en bra kombo. Och som funkar även om vintern behagar att dyka upp.