När internet skapades var visionen storslagen - nätet skulle bidra till en friare, mer transparent och demokratisk värld. Anonymitet, gränslöshet och frånvaro av censur var några av grundpelarna.
Delvis har visionen blivit verklighet. Friheten och tillgången till information har ökat.
Men det finns skäl att fråga sig om anonymiteten har spelat ut sin roll som grundregel på internet. Den har fördelar och nackdelar - och dessa måste vägas mot varandra.
Anonymiteten har skapat en flodvåg av trakasserier, rasistiska tillmälen, hot, ovälkomna sexuella närmanden. Vi har bara sett början på den problematik som heter piratkopiering. Och säkerhetsproblematiken på internet eskalerar. Wikileaks är ett exempel på det - en enda person kan komma över obegränsade mängder information. Uppsåtet låter sig i Wikileaks fall försvaras, men det finns rader av rättsprocesser som visar hur stort problemet med läckor är i företagssfären.
Anonyma cyberattacker har nyligen slagit hårt mot Irans kärnanläggningar. Det är det kanske ingen som sörjer i västvärlden. Men tänk tanken att Sveriges kärnkraftverk angreps anonymt.
Priset för anonymiteten på internet är högt. Och vad är vinsterna? Ja, man kan hävda individens frihet. Men så resonerar vi inte vad gäller vanliga livet. Där prioriterar vi lag och ordning högre än rätten att slippa identifiera sig.
Man kan hävda yttrandefriheten, möjligheten för individer i auktoritära stater att göra sin röst hörd. Men då missar man att Facebook och Twitter - de forum som tillmäts störst betydelse - främst bygger på röster som har en verifierbar avsändare. En helt anonym röst kan inte alltid tas på allvar. Och i den mån anonymitet behövs för samhällskritik och debatt så går den att bevara. Även om anonymitet upphör att vara grundregel så kan man skapa undantag, anonyma forum precis som dem vi har idag.
Anonymiteten på internet är inte absolut. En uppkopplad dator tilldelas ett IP-nummer som i bästa fall kan spåras. Men den är idag fullt tillräcklig för att skydda många pedofiler, hackers, näthatare och pirater.
Så skulle det inte behöva vara - det vore tekniskt möjligt att dramatiskt begränsa anonymiteten. I dag skulle det förmodligen vara politiskt självmord att lansera förslag i den riktningen. Men det fanns en tid när kameraövervakning av offentliga platser var otänkbar- idag är den vardag. Cyberrymden är ett nytt offentligt rum. Det är sannolikt att allt fler med tiden kommer att kräva att det råder lag och ordning även där. Frågan är nog inte om anonymiteten kommer att begränsas, utan när. Och precis som med kameraövervakning är det hur en sådan förändring genomförs som avgör om den är bra eller dålig.
Niclas Ericsson
niclas@niclasericsson.se