Bild ur förundersökningen. Den 16-Ärige pojken fotades av andra i lÀgenheten nÀr han höll i vapnet som sedan blev mordvapen.
â Jag mĂ„r dĂ„ligt. PĂ„ grund av saker som hĂ€nder.
Den 16-Ärige pojken sitter i förhörsrummet med tvÄ poliser framför sig, och sin försvarsadvokat intill. En av poliserna frÄgar: Hur menar du nu?
â AlltsĂ„, jag borde inte vara hĂ€r. Det Ă€r dĂ€rför jag mĂ„r dĂ„ligt. Jag Ă€r oskyldig alltsĂ„. Det Ă€r det enda jag vill sĂ€ga.
Ytterligare sex förhör hÄlls med pojken under tiden han sitter inlÄst i hÀktet. Han besvarar ytterst fÄ frÄgor. Förhörsledaren sÀger: Vad tÀnker du om framtiden? Vad drömmer du om?
â Det angĂ„r inte dig.
I ett annat förhör: Förhörsledaren försöker förstĂ„ varför svaren Ă€r sĂ„ obefintliga. FrĂ„gar: Ăr du rĂ€dd för nĂ„gonting eller för nĂ„gon?
â Jag Ă€r rĂ€dd för gud dĂ„.
I ett senare förhör: Förhörsledaren beskriver de tydliga dna-spÄr frÄn pojken som knyts till mordplatserna.
â Det dĂ€r har ni planterat.
Hur Àr det möjligt att en 16-Ärig pojke, ett barn, som socialtjÀnsten har tagit pÄ sig att försöka vÄrda, tar emot en Kalashnikov, trÀnger sig in i okÀnda mÀnniskors hem, och skjuter ihjÀl dem pÄ nÀra hÄll nÀr de försöker fly?
Svaren kan finnas i den rÀttspsykiatriska undersökningen, insprÀngt mellan de mÄnga detaljerna om hur 17-Äringen beter sig nÀr lÀkarna observerar honom.
Dokumentet Àr ett trettiotal sidor tjockt. Orden Àr utspridda.
Föraktfull. Trotsig. LÀttkrÀnkt. Vill inte medge nederlag. VÄldsam. Omoget sjÀlvsÀker.
I förhör har pojken K nekat till att han skulle ha dödat nÄgon. Han har inte velat svara pÄ frÄgor om nÀtterna dÄ en man och tvÄ kvinnor, utan egen koppling till gÀngkriminalitet, sköts ihjÀl som en del i konflikten mellan kriminella grupperingar.
Under den vecka dÄ den rÀttspsykiatriska bedömingen pÄgick har han uttalat dödshot och slagit bÄde mot personal och pÄ inredning, nÀr han uppfattat sig ifrÄgasatt och anklagad.
â Jag tror inte att han var sĂ„ svĂ„r för den kriminella gruppen att övertala. Att fĂ„ honom att göra saker. Hans identitet var att försöka verka hotfull, cool, farlig.
Det sĂ€ger en av de vuxna som mötte K under grundskoletiden i Linköping, som reagerade pĂ„ pojkens stora behov av hjĂ€lp och stöd. Omfattande resurser sattes in. Samtidigt ville â eller kunde â pojken inte förstĂ„ tillsĂ€gelser och rĂ€tta sig efter vuxnas regler.
â Jag tror att alla som jobbade med honom kunde ana att det inte skulle sluta sĂ„ jĂ€ttebra, sĂ€ger den kommunanstĂ€llda personen.
Bild ur förundersökningen. Kontanterna som hittats pÄ bild i tonÄringarnas mobiltelefoner Àr enligt polisutredningen betalning för morden.
Personen, en av mÄnga vuxna som kom i kontakt med pojken, sÄg hans karaktÀr. SÀger att han var omtÀnksam och lekfull med kompisar nÀr de gjorde saker som han sjÀlv var bra pÄ, fysiska saker, lekar eller bollspel.
â Men han hade svĂ„rt med tillsĂ€gelser och regler och med vuxna generellt. Han hade aggression mot skolan. Han hade stora kunskapsluckor inom alla omrĂ„den. Det matchade inte hans sjĂ€lvbild, sĂ€ger personen.
PÄ hösten 2020, nÀr pojken gick i sjuan, fick socialtjÀnsten flertalet orosanmÀlningar frÄn skolan och polisen. Pojkens mamma uttryckte oro över skolket, droger, kontakterna med Àldre kriminella ungdomar. Han förekom i polisÀrenden om misshandel, rÄn, övergrepp i rÀttssak och andra grova brott. SocialtjÀnstens utredare ansÄg att pojken saknade respekt, empati och ansvarskÀnsla.
Socialen utsÄg en kontaktperson som skulle ge honom vÀgledning genom samtal.
Bild ur förundersökningen. Pojken har enligt domstolen Äkt taxi till och frÄn mordplatserna och mötts upp av de andra dömda tonÄringarna.
Numera vet hela det svenska samhĂ€llet hur kriminella gĂ€ng rekryterar barn: âJobbenâ lĂ€ggs ut pĂ„ âarbetsförmedlingarâ pĂ„ olika sociala forum. Vem som helst kan fĂ„ en snap med en inbjudan. En port ska sprĂ€ngas sönder, en villa ska drĂ€nkas i bensin och tĂ€ndas pĂ„, en âjappningâ; personen ska skjutas ihjĂ€l. Betalningen kan börja pĂ„ sĂ„ dĂ€r 80 000 kronor.
Polisen har upprepat varnat och larmat i media: GÀngen identifierar enkelt barn och ungdomar som bÀr pÄ ilska, ledsenhet, aggression, som kÀnner sig utanför. Som vill kÀnna sig efterfrÄgade, vÀrdefulla, inkluderade. De söker upp dem, bjuder in dem.
Samma kunskap finns - kan man förvÀnta sig - inom socialtjÀnsten.
Brist pÄ respekt, empati och ansvarskÀnsla, var socialens bedömning av K för nÄgra Är sedan. I ett kriminellt nÀtverk, med behov av unga utförare för grova brott, Àr en sÄdan lÀggning efterfrÄgad. De som rekryterar lÀr sig att kÀnna igen den. Detsamma gÀller beteenden som vÄldsam, sjÀlvsÀker.
Bild ur förundersökningen. PÄ övervakningsfilm frÄn HVB-hemmet syns hur den nu morddömde pojken och den tonÄring som döms som anstiftare har umgÄtts och kunnat planera.
I det hÀr fallet bidrog socialtjÀnstens arbetsmetoder till att den jÀmnÄrige rekryteraren, som vi kallar D, hade ett enkelt uppdrag. Han kunde göra sitt jobb i den gemensamma soffan pÄ HVB-hemmet, dÀr socialtjÀnsten hade placerat den 16-Ärige K frÄn Linköping.
TingsrÀtten konstaterar i sin dom att K och D kunnat planera uppdrag pÄ hemmet.
SocialtjÀnsterna tar inte reda pÄ vilka andra ungdomar som finns i ett boende nÀr de beslutar att placera "sina" ungdomar dÀr.
Personal fÄr inte heller kontrollera ungdomarnas mobiler.
Fyra nÀtter efter att D rymt frÄn HVB-hemmet stack Àven K och nÄgra timmar senare förenades de i en lÀgenhet i Stockholm. PÄ soffan lÄg automatvapnet och vÀntade.