Mobilerna ska läggas undan på lektionerna, inga ytterkläder ska vara på i klassrummet, den som har en fråga ska räcka upp handen och i övrigt respektera andra klasskamraters behov av arbetsro.
I skolorna finns förhållningsorder som syftar till att trygga en god och trygg miljö för både elever och lärare.
Då och då hör vi om exempel på skolor som inte lyckas upprätthålla lugn och ro, men i huvudsak är nog lärare, skolledning och elever ganska eniga om vad som utgör en vettig lärmiljö.
Men slående är att det på många skolor finns en påtaglig handfallenhet och ovana att diskutera den ömsesidiga respekt som bör finnas även i umgänget på nätet.
Jag hade häromdagen förmånen att få komma till en mellanstadieskola för att berätta om hur medier fungerar. Jag valde då att berätta om de dagliga resonemang om medieetik som pågår på en redaktion. Ska vi publicera namn eller inte på en hög politiker i blåsväder? Ska en brottsmisstänkt idrottskändis namnges? Vilka foton kan vi publicera från olyckor så att vi visar olycksoffer vederbörlig hänsyn?
Varje dag stöter och blöter vi denna typ av frågor på en redaktion. Min poäng under samtalet med sjätteklassarna var att även de själva måste börja ställa sig liknande frågor. Vi lever i en tid där vi alla kan publicera oss, på sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram eller på bloggar och i kommentarsfält. Därför behöver vi tillsammans diskutera umgängesvett även på nätet.
Här trodde jag att jag möjligen var på väg att slå in vidöppna dörrar – att detta var en fråga som dagligen diskuterades med dessa unga som lever en stor del av sitt sociala liv på nätet.
Men så var inte fallet, tvärtom märkte jag att det fanns ett uppdämt behov av att ventilera dessa frågor.
Jag har full förståelse för att lärarkåren har ett tufft jobb att hinna med en diger läroplan, hålla ordning i klassrummet och därtill stävja mobbning på skolgården.
Men med tanke på att det varit ett flertal uppmärksammade fall, Instagramupploppen i Göteborg inte minst, där ungdomar använt sociala medier för att kränka och mobba jämnåriga borde det vara naturligt att ta en diskussion om vad som är ok att publicera på nätet som för många unga fungerar som uppehållsrum, fritidsgård och vardagsrum.
På Svenska Dagbladets debattsida (14/2) föreslår Johannes Danielsson (Sacos Studentråd) och Mattias Hallberg (Sveriges Elevkårer) att svenskt utbildningsväsende får en uttalad roll att lära elever och studenter ”vad respekt och medmänsklighet på internet innebär”.
Artikeln är ett inlägg i den välbehövliga debatt som Uppdrag Granskning initierat om det allt grövre näthatet.
Personligen tycker jag att vi bör akta oss för att inför nätetikett som en särskild färdighet i en redan späckad läroplan.
Men när skolorna sätter upp umgängesregler i skolmiljön är det högst rimligt att de beaktar att en stor del av relationerna – och för den delen även mobbningen – numera sker på nätet.