Hela 42 arkitekter har i Corren (14/11) varnat för konsekvenserna av en hundra meter bred och två kilometer lång järnvägsbro rakt genom Linköpings hjärta. En lite senkommen reaktion kan man tycka men ändå ett välkommet debattinlägg om det som kommer att bli den största omvandlingen av Linköpings innerstad i modern tid.
Arkitekterna påtalar att en bro av denna storlek kommer att begränsa möjligheterna att bygga ihop den gamla stadskärnan med de nya bostadsområden som planeras kring Stångebro och Kallerstad.
Vad mer är, det finns stor risk för att järnvägsbanken blir en ännu högre barriär mellan den gamla stadsdelen Vasastan och Stångån.
Mycket har gjorts under de senaste decennierna för att se till att Linköping fått en levande innerstadsmiljö. Från att ha varit en till stora delar sovande stad kvällstid har Linköping förvandlats till en sjudande krog- och utelivsstad, något som är viktigt för att säkra en stads attraktivitet.
Linköping har på ett bra sätt lyckats kombinera det medeltida arvet med känslan av modernitet. Kommunens konstruktiva hållning i fråga om utskänkningstillstånd och uteserveringar har spelat en positiv roll för stadskänslan. Universitetets många tusentals studenter har bidragit till att det finns ett bra underlag för uteliv.
Men Linköping har också en stor nackdel: staden saknar närheten till ett större vatten. Därför är planerna på att försöka utnyttja det lilla vattendrag som trots allt finns synnerligen intressanta. I de förslag som lagts fram i den stora arkitekttävlingen om Ostlänkens dragning har arkitektbyråerna gjort vad de kunnat för försöka presentera visioner som lyfter fram Stångån. Några tänker sig muddra för att skapa något som liknar en liten sjö mitt i stan, ett annat förslag går så långt som att rita in i en liten ö i det vidgade vattendraget. Men inget av förslagen – ej heller det vinnande – lyckas med konststycket att integrera en ett hundra meter bred bro med stadens blyga vattenspegel.
När man ser skisserna är det rätt uppenbart att järnvägsbron riskerar att slå sönder planerna på att göra Stångån till en attraktiv miljö för boende, restaurangliv och rekreation. Att det nu blir en utredning av tunnelalternativet är mycket välkommet. Tidigare har detta alternativ avfärdats av kostnadsskäl. Men det är möjligt att det finns något billigare alternativ för tunneldragning.
En annan viktig aspekt är de bättre möjligheter för stadsutveckling som tunnelalternativet erbjuder, och de ekonomiska fördelarna i att Linköping får förutsättningar att inom rimlig tid växa till en storstad.
Linköping har ett stort behov av byggande i centrala områden. Att låta staden fortsätta breda ut sig över den bördiga östgötaslätten är oklokt av många skäl. Trycket är enormt stort efter bra boende i centrala lägen. Med en tunnel skulle vi kunna få fortsatt förtätning och bra utnyttjande av marken kring Kallerstad och Stångån.
Linköping behöver växa efter den täta innerstadens principer, där boende, handel, uteliv och arbetsplatser finns sida vid sida. En gigantisk järnvägsbro genom staden riskerar att förvandla de nya planerade stadsdelarna till sovstäder, trots allt vad arkitekter och stadsplanerare må hoppas.