Vi satt ner häromdagen för en långintervju, jag och Mård, mitt under brinnande SM-slutspel. En intervju som kommer på familjesidan inom kort med anledning av hans stundande pensionering.
Det var då han sa det till mig:
– Ditt jobb som chefredaktör är inte så annorlunda mot det jag gör i hockeyn. Jag har tänkt mycket på det. Det är väldigt lika.
– Ni på Corren är precis som LHC beroende av att folk tycker om er produkt. Ni betyder inget om ingen läser det ni skriver och ni är ständigt utsatta för en granskning av det ni gör då människor kommer med synpunkter om det är bra eller dåligt.
– Likadant är det för oss med hockeyn. Våra spelare visar sin prestation på isen, era medarbetare genom att få folk att läsa det de gör. Det är något helt annat än att sitta på ett mer normalt jobb där ingen utifrån bryr sig om själva arbetsinsatsen.
Mård fortsatte övertyga mig om att vi faktiskt sitter i samma båt, båten som styrs av den digitala revolutionen.
– Ni har abonnenter som betalar för tidningen, vi har åskådare som köper årskort. När era prenumeranter minskar i antal så tittar ni på varför och försöker komma på lösningar för att vända trenden, precis som vi gör när köpen av årskort minskar.
– Förklaringen vi ser är densamma som ni ser. Den digitala omställningen förändrar prenumeranternas beteende, en del av dem läser er på nätet i stället, precis som den förändrar våra åskådares, där många nu för tiden kan sitta hemma och följa våra matcher på tv, paddor och mobiler i stället.
– Fler än någon läser det ni gör, det vet ni, och fler än någonsin följer LHC, det vet vi, men hur får man det rekordstora intresset för produkten att generera tillräckligt med intäkter så att vi inte behöver rationalisera ännu mer?
Det senare är en den primära överlevnadsfrågan för såväl Corren som LHC och många med oss.
LHC:s intäkter från de som väljer tv före arena väger inte upp de förlorade publikintäkterna och Correns intäkter från de som väljer de digitala kanalerna väger inte upp de förlorade prenumerationsintäkterna.
I stället rationaliserar vi och riskerar en svagare produkt och därmed ett minskat intresse för oss.
– Faran är när folk tar saker för givet, då blir det oftast sämre så småningom, menar Mård. Se på Leksand, där tog omgivningen för givet att laget alltid skulle spela i elitserien.
Corren har levt i 178 år, LHC i 40 – framtiden ligger i våra läsares och åskådares händer.