Av en ren slump var jag med familjen i Kolmårdens djurpark just i söndags, den dag då en djurskötare bets till döds i ett av djurparkens varghägn.
Allteftersom spreds nyheten om dödsfallet genom besökare som mobilsurfat på nyhetssajterna. Personalen visste just inte mycket mer.
Parken höll öppet, men alla föreställningar ställdes in. Förstämningen bland de anställda var påtaglig.
Kolmården är ett av Östergötlands främsta utflyktsmål. Naturen i trakterna är sagolik och miljön i djurparken inbjudande.
Den nya linbanan ger en storslagen utsikt över både Bråviken och spännande djur. Både vi vuxna och barn kan lära oss om hur vilda djur lever, och förhoppningsvis stärks förståelsen och respekten för djuren av ett sådant besök. På Kolmården bedrivs också ett antal intressanta och viktiga forskningsprojekt.
Jag är förvissad om att djurparkspersonalen har hög kompetens och ett brinnande engagemang för att djuren ska ha det så bra som möjligt. Men det tragiska dödsfallet har startat viktiga debatter, dels om arbetarskydd och dels om etik.
Är det moraliskt försvarbart att föda upp vargar med nappflaska och göra dem så tama så att deras naturliga instinkter försvinner - för att vi människor tycker att det är spännande att kela med dem? Och helhetsfrågan: ska vi människor överhuvudtaget hålla vilda djur i fångenskap för vårt eget höga nöjes skull?
Exotiska och fascinerande vill vi att djuren ska vara - eller för att tala med den reklamslogan som Kolmårdens ledning slopade efter dödsfallet: "större, starkare, vildare". Men lagom vilda, lagom starka och lagom stora ska djuren vara. Lite som rovdjuren i Disneyfilmerna - de har vassa tänder och är skrämmande men visar sig till slut vara ganska beskedliga och älskliga.
Helgens dödsfall är en påminnelse om att riktiga vargar är en annan sak än tecknade. Kolmården har nu stoppat upplevelsen "Närkontakt varg", där besökare själva fått gå in i varghägnet för att klappa och busa med vargarna.
Experter står nu på rad för att förklara att vargar i bur egentligen är oerhört mycket farligare än vilda vargar eftersom dessa är skygga och allra helst undviker människor. Man undrar varför dessa förståsigpåare inte tidigare med kraft varnade allmänheten för attraktioner som "Närkontakt varg" som ju också finns på flera andra djurparker.
Och i det andra lägret skramlar jägarlobbyn med bössorna och menar att dödsfallet i Kolmården ger argument för att fler vargar ska skjutas av - ute i vildmarken. Ingendera falangen känns särskilt trovärdig.
På söndagseftermiddagen råkade vi dröja oss kvar i djurparken en stund efter stängning. Det var en märklig syn att vandra genom den ödsliga parken. För djurparken var inte bara folktom, djuren syntes inte heller till. I de stora hagarna där elefanter, noshörningar och andra exotiska djur alldeles nyss spatserat var det nu öde.
Djuren var förda till sin nattvila. De var lediga för dagen och laddade nu upp inför nästa arbetsdag då de åter skulle visa upp sig inför nyfikna besökare.