Frågan är om LL:s intåg i lokalpolitiken gör att badsjön i Tinnis blir större än den som nu planeras. Den här bilden är från vintern 1952. På den tiden hade Linköpingsborna tillgång till sjön sommar som vinter.
Vad skulle man få höra?
För vem ska styra med vem under nästa mandatperiod? Vad krävs av löften och kompromisser?
Kommunstyrelsens ordförande än så länge, Niklas Borg (M) har sagt att Allians för Linköping är död. Som företrädare för M har han sagt att hans parti svårligen kan tänka sig att samarbeta vare sig med SD, LL eller V.
Skälen må variera, men när det gäller LL blev ju ledande politiker på listan, Michael Cocozza utesluten ur både Allianssamarbetet och så småningom även ur L, eftersom han, som han sa då, tyckte att Liberalerna la sig alltför platta för just M. En comeback som partners i kommunpolitiken är rätt osannolik även om skälet som Borg framhäver, är att LL, enligt Moderaternas smak, är alltför vidlyftiga med kommunens pengapåse.
Men även om LL sa ja till ett samarbete så skulle det inte räcka utan att också bjuda in SD. Så att Alliansen är stendöd är nog ingen överdrift.
Nu ligger bollen hos Socialdemokraterna. Att det är de som ska sy ihop en hållbar majoritet är rätt så självklart.
Drömkonstellationen som S helst vill se, är ett styre tillsammans med LL+MP+C, vilket skulle betyda 40 mandat och en majoritet.
Nu smällde ju C igen den dörren med argumentet att alla de tilltänkta samarbetspartnerna vill öka kommunens kostnader. Det vill inte C. Tror inte att sista ordet är sagt där.
För även om det låter högt när en dörr smälls igen, så betyder det ju inte att den är låst. Och C har tidigare, länge och framgångsrikt, regerat ihop med S.
Utöver ekonomi finns däremot en annan fråga som kan vara knepigare att enas omkring och det är äldreomsorgen. S har ju, långt före valrörelsen, mer eller mindre satt sin heder i pant på att återta den helt i kommunal regi. Det vill inte C.
Hur som haver, även utan C skulle S+MP+LL kunna styra så länge inte oppositionen bildar en enig front. Svajigt som attan blir det förstås med bara 34 mandat av 79. Ingen drömsituation för Kristina Edlund (S), precis.
Men med lite hjälp från Vänsterpartiet kan det gå. Även om det inte kommer att vara gratis. V vill ha inflytande, de är redo. Det har partiets företrädare Sofia Frithioff varit tydlig med. Eller så får minoriteten (S+LL+MP) hela tiden söka stöd hos lämpligt oppositionsparti i viktiga frågor.
Så har vi LL. Lite av en politikens guldkalv nu. De tänker förmodligen inte heller ”sälja sig” billigt.
Så därför - och kom ihåg var ni hörde det först - kommer badsjön i Tinnis att återstå. Nästan i sin forna glans.
Tinnis 1952
Det är ett av LL:s viktigaste löften och jag är ganska säker på att de är villiga att driva den frågan rätt in kaklet.
När S efter valsegern 2014 rev upp beslutet om att lägga simhallen på Stångebro, och flyttade tillbaka den till Folkungavallen – då hade i ärlighetens namn Alliansen redan 2012 rivit upp det ursprungliga beslutet om Folkungavallen som bästa plats för simhall – så var det med motiveringen att det ”är vad Linköpingsborna vill.”
Nu var väl det där med Linköpingsbornas vilja en grav övertolkning av en medborgardialog där kanske 300 Linköpingsbor deltog. Hälften eller något fler, ville se en simhall på Folkungavallen. Ponera att det var 170 röster. Skulle tro att Rädda badsjön på Tinnis-rörelsen har avsevärt många fler.
Så varför gå emot folkviljan nu i så fall?
Så länge inget gjorts med Tinnerbäcken verkar en ändrad plan inte omöjlig.
De som möjligen skrattade åt Rädda Tinnis, kanske får anledning att sätta skrattet halsen i nu.
Skrattar bäst den som skrattar sist?
Det var flera från Tinnis.nu som kommit till stadshuset för att uppmana politikerna att bordlägga ärendet om utformningen av Tinnis.