Okej, vi vet ju alla att fokus har legat på akuta och tvingade saker att hantera. Sådant som ligger närmare lokalpolitiken och måste lösas här och nu. Men gjordes några stora kliv framåt när det gäller klimat och miljö?
Jag är osäker och begriper att det säger mer om mig än om den faktiska politiken.
Men ändå.
Gick det framåt eller bakåt?
I fråga om klimatmålet ett koldioxidneutralt Linköping 2025, så nås inte det. Trist, men inget fel i att ha högt ställda mål. Lite snopet då att en majoritet i fullmäktige röstade för att skjuta på målet till 2045, som är detsamma som det nationella målet.
Känns väl ändå lite fegt i en kommun som vill ligga i framkant när det gäller klimat och miljö och där idéer blir verklighet.
MP protesterade mot beslutet, de vill i stället ha målet satt till år 2035 med en rejäl minskning redan år 2030.
Och nu, några månader efter beslutet och sekunder före valet, säger en företrädare för Centern, i Correns valpodd, att partiet ändrat sig. Nu vill de gå fortare fram och sätter målet 2030.
De ångrade sig alltså, men för sent.
Det kan bli en spännande nästa mandatperiod.
Hamngatan kan väl också kallas en återställare som heter duga. Den speciella bussfilen som retat gallfeber på så många togs bort. Därmed är ordningen återställd och Hamngatan är återigen en av Sveriges skitigaste gator vad gäller partikelutsläpp. Kanske till och med den skitigaste. Den var i alla fall det när mätningen gjordes. Absurt nog verkar kritiken nu ha tystnad. Är det inte lite upp- och nedvända världen???
Trafiken, framför allt privatbilismen, verkar annars vara den svåraste frågan för politiker i nästan alla partier. Hur ska man göra för att både äta kakan och ha den kvar? Med en nyligen beslutat trafikplan, som bland annat innefattar en mera bilfri innerstad, så kommer garanterat bilar och trafik att ligga högt på dagordningen under nästa mandatperiod.
Ibland är politiker rörande eniga, oavsett färg. Med något undantag, hävdar partierna att så kallat vanligt folk egentligen inte ska behöva märka av att de ställer om till ett, för planeten, mera hållbart liv. För, omställningen ska ske på en annan, högre nivå med hjälp av tekniska innovationer, medan vi lever som vanligt.
Lite tulipanaros över den förhoppningen ändå, tycker jag nog. Själv tror jag att folk vill veta vad de kan göra i vardagen. Som inte bara handlar om att sopsortera, även om sopor, nota bene, numera är guld värda och värmer många hem. Sorgligt nog verkar vi ju vara dåliga på att sortera vilket gör att Tekniska verken släpper ut mer koldioxid med fossilt ursprung än de skulle behöva om vi bara kunde skärpa oss och kasta plast där den ska kastas.
Mat är också en väldigt känslig fråga i fullmäktige. Trots att matproduktionen har en stor inverkan på miljön och därmed också klimatet, och trots att Östergötland är ett lantbrukslän där mycket mat odlas.
Flera partier, framför allt i oppositionen, försöker återkommande väcka frågan om vegetarisk skolmat som grundprincip i skolorna. Men om idéer blir verklighet i Linköping, så inte verkar det bli den idén. Motståndet är kompakt.
Om jag nu bortser från sakfrågorna finns det ändå en händelse som i mitt huvud blev lite av ”tippingpoint” i lokalpolitiken. Fullmäktigedebatten i april 2021.
Den började lite oskyldigt med att Sverigedemokraterna ville ha svar på vad målet att få Linköping koldioxidneutralt 2025, egentligen kostat. I sig inget konstigt, fakta är väl bra att få och satsningar måste få kosta.
Men i stället blev en lång debatt där Sverigedemokraterna verkligen kom ut ur garderoben som klimatförnekare, vilket centerns gruppledare var den förste att påpeka.
Ok, rätt ska vara rätt. Partiets företrädare nekade bestämt till att partiet är klimatförnekare. Vi förnekar inte att vi har ett klimat. Vi tror bara inte att människan påverkar det på det sätt som påstås, sa han. SD tycker dessutom att det är fånigt att ha ett mål om klimatneutralitet. Ett sådant passar bäst i papperskorgen, framgick av debatten.
Nu har Sverigedemokraterna förvisso aldrig gjort någon hemlighet av att de har en annan syn på klimat och miljöfrågor än andra partier. Men himmel; antalet tappade hakor under den debatten, inklusive min egen.
Den moderate ledamot som avslutade debatten satte nog ord på vad de flesta kände när han sa: Har vi just diskuterat om jorden är platt.