Det finns en metafor som funkar bra på barn, men även på vuxna. Den är användbar i hemmet, på resan, på jobbet. Den handlar om att inte kissa i badvattnet.
Ofta sitter vi i samma badkar som andra människor. Vi är sammanfösta och hänvisade till varandra. 29Om man bokstavligt satt i samma badkar och med samma vatten omkring sig så är det få som skulle drista sig till att kissa i vattnet. Det är både korkat och äckligt. Det kan minsta unge begripa. De andra kan ju inte komma undan utan måste sitta kvar i vattnet. Klart man kan resa sig upp och gå, men grundtanken kring ett mer bildligt badkar, som ett middagsbord, är ju inte att någon ska tvingas lämna det för att miljön är förpestad.2929När vi var ett större sällskap på en resa och satt på en restaurang utspelade sig en eldshow. Den var fantastisk och vi var hänförda. Alla utom en. Han berättade att en eldshow han sett tidigare var tusen gånger bättre. Den här var skitdålig i jämförelse. "Okej, sa vi andra, men vi tycker att den här är bra. "29Men han malde vidare om hur usel showen var. Till slut rann sinnet på mig och jag sa åt ungen (tonåringen) att hålla klaffen. "Du kissar i vårt gemensamma badvatten. Kan du begripa det?! Vi har hört vad du säger, men det du nu gör är att fullständigt förstöra vår upplevelse av DEN HÄR eldshowen. Ge fan i det!"29Han tittade på mig som om jag inte var riktigt klok, men metaforen gick fram. Tolv personer på långresa kräver att alla anstränger sig, och värnar vattnet. 29Jag pratar inte om vanliga samtal, dialoger, utbyte av tankar, utan om att fullständigt ta över situationer och solka en gemensam upplevelse.
Någon berättarpå fikarasten om en vän som blivit svårt sjuk, hur orolig hon är och hur svårt det är att veta på vilket sätt hon ska stötta sin vän. En badvattenskissare tar över och kontrar med en bekant som är ÄNNU sjukare. Som inte bara har EN sorts cancer, utan två. OCH reumatism! Hon som behövde ge luft åt sin oro blir därmed helt sönderpratad och marginaliserad.
Vi har de notoriska proffskissarna som oavsett samtalsämne tillrättavisar omgivningen och framställer sig som (självutnämnda) experter på allt ifrån travsport och kompostering till kvantfysik och barnuppfostran. Allt färre väljer samma fikabord, men ändå ringer inga klockor hos vederbörande.
Tonåringar kan med sitt egotrippade tunnelseende mala på om samma sak i det oändliga, döva för vad omgivningen har på tungan. Ta telningen i örat, innan den blir en vuxen badkarskissare.
Vädret är rena pissoaren. Om man befinner sig på en utflykt utan möjlighet att ta sig inomhus, och det duggar, så kan man ju konstatera det, men varför tjata om det i timmar? Det slutar ju inte regna för det. Visserligen blir badkarsvattnet lite varmare just när du pinkat i det, men det går snabbt över. Varför inte tänka "hoppsan, det här badvattnet börjar visst bli kallt, nu ska jag hälla lite badskum i det genom att berätta en rolig grej så att de andra i badkaret glömmer det".
Avleda/vägleda är ett klassikt småbarnstrix som funkar även på oss vuxna. En bra grundregel, alla pinknödiga, är att man faktiskt inte alltid måste säga allt man tänker. Och kan du inte hålla dig - börja duscha istället. 29