Jag hoppas Glyttinge lyckas

Glyttingebadet närmar sig ett öppnande – men fortfarande återstår ett enormt arbete för ägaren Sami Rahim och hans vänner.

Hoppfull. Sami Rahim hoppas att Glyttingebadet ska kunna öppna under juni.

Hoppfull. Sami Rahim hoppas att Glyttingebadet ska kunna öppna under juni.

Foto: Johnny Gustavsson

LINKÖPING2016-05-07 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Linköping – där idéer blir verklighet? Ja, men du får inte ha bråttom.

Efter att ha varit stängt i sju år finns nu chansen att Glyttingebadet öppnar den här sommaren.

Efterlängtat i så fall såklart, jag applåderar, men jag väntar med att jubla.

Det är snart fem år sedan jag första gången skrev om Glyttingebadets förfall, om de folkvaldas svek mot de mest utsatta barnen i Linköping, där man låtit sommar efter sommar passera utan ett öppet bad mellan Ryd och Skäggetorp.

Nu finns en lösning i sikte, ägaren Sami Rahim säger att han är redo att öppna så fort anläggningen ansluts till fjärrvärmenätet (se sidan A4).

Bra gjort av Rahim, verkligen, men även om Tekniska verken gör sitt och kopplar in badet, och även om kommunen gör vad man lovar och beslutar om driftstödet, så återstår ett enormt arbete för honom för att få Glyttingebadet att fungera.

Såna här anläggningar bygger på ideellt arbete, på eldsjälar som sliter bara för glädjen att se det fungera.

Så fungerar baden i Vikingstad och Linghem och så måste även detta bad fungera.

Glyttingebadets vänner, som föreningen heter som ska driva badet, måste mobilisera alla frivilligarbetare de kan finna.

Jag hoppas de lyckas, håller alla tummar för det, men fortfarande tycker jag att kommunen i det här fallet borde tagit ett speciellt ansvar för driften.

Glyttingebadet borde vara ett kommunalt bad, drivet av Medley på samma sätt som simhallen och Tinnerbäcksbadet.

Skäggetorp och Ryd är två områden med särskilda behov, barn och ungdomar där har sämre förutsättningar än många andra i kommunen och behöver sysselsättning i närområdet. I stort sett alla andra stadsdelar har ett bad i närheten, men i detta område har det visat sig svårt att driva ett sådant.

I det läget tycker jag kommunen ska kliva in och ta ett extraordinärt ansvar.

Speciellt med tanke på att Linköping är en av Sveriges mest välmående kommuner ekonomiskt samtidigt som staden, enligt siffror från SCB, är landets näst mest segregerade stad. Bara Södertälje är sämre.

Nu gör inte kommunen en sådan satsning, nu är det helt upp till föreningen Glyttingebadets vänner att lyckas.

Det är ju underbart om de gör det, om de får de boende i närområdet att sluta upp och både besöka och arbeta för anläggningen.

Då är de värda alla hyllningar – och jag kommer att applådera högst.

Just nu...

...undrar jag om: Uppdrag granskning någonsin varit bättre? Vecka efter vecka levererar SVT-programmet reportage av högsta kvalité, senast nu om goda män som förskingrat medel, och det är precis det licenspengarna ska användas till. Inte till det mångmiljonspektakel som Eurovision utvecklats till och som i år kostar SVT 125 miljoner kronor.

...älskar jag att: Bygga. Troligen ett åldertecken, men det är verkligen något visst med att åka till byggfirman, plocka ut lite fint virke och sen åka hem och se sin byggnation växa fram. Byggfirmorna, trädgårdshandlarna och återvinningsstationerna, det är de främsta utflyktsmålen för 2000-talets medelklass.

...gillar jag inte: Hockey-VM. Har det nånsin känts mer ohett, så här månaden innan den stora mästerskapssommaren drar igång med fotbolls-EM och sommar-OS?

...längtar jag: Ut i naturen. Våren har hittills inneburit mest byggande hemma, men idag blir det vandring på Omberg. På tal om naturen, missa inte Jörgen Auers möte med naturmänniskan Björn Ström på sidan B17.

...gläds jag åt: Säsongsöppningarna för IFK Norrköping, Linköpings FC och Åtvidabergs FF. Inte minst IFK och LFC har imponerat stort och kanske vi får SM-guld till länet i år också? Fortsätter anfallarna Emir Kujovic/Christoffer Ström och Stina Blackstenius/Pernille Harder som de börjat så lever verkligen hoppet.