Det som gör att många infödda Linköpingsbor liksom inte räknar med Norrköping – och tvärtom. Man tror att det är på skoj, det där diket. Att det åtminstone är på väg bort. Men det är i allra högsta grad verkligt.
Jag har arbetat i Norrköping i många år och det händer med jämna mellanrum att jämförelsen mellan Linköping och Norrköping dyker upp som samtalsämne.
Och jag blir lika förvånad varje gång det går upp för mig att det inte alls är på skoj utan på blodigt allvar.
”Linköping? Alla är ju bara snobbiga där. Och så har ni ingen vettig sport”, säger Norrköpingsbekanta. Allvarligt? LHC, LFC, LIBK, bara för att nämna några. ”Norrköping? Usch, jättetråkig arbetarstad. Omodern, bara en massa tråkiga gallerior på raken”, säger Linköpingsbekanta. Eh, ursäkta, men då har ni inte strosat runt i Industrilandskapet, hängt i Knäppingsborg eller varit på Bråvalla.
Jag är ju bara inflyttad, så min åsikt kanske inte räknas. Men under de år jag bott i Linköping och jobbat i Norrköping har jag blivit mer och mer polyamorös, kanske man kan kalla det. Jag gillar verkligen båda städerna, jättemycket. Det går faktiskt. Man kan tycka om både Trädgårdsföreningen och Strömparken. Man kan uppskatta både Ågatan och Knäppingsborg. Man kan tycka att Kulturnatten i Norrköping är fantastisk och ändå inte racka ner på Linköpings kulturliv.
Istället för att välja en stad med begränsat utbud kan man njuta av närheten till två städer med sammanlagt unika möjligheter.
Jag tycker verkligen att det är på tiden att vi skottar igen den där klyftan vid Norsholm. Ärligt talat så är både Linköping och Norrköping för små för att konkurrera på egen hand med storstäderna om den attraktiva arbetskraften, de spännande satsningarna och innovationstakten. Tillsammans, däremot, är Linköping och Norrköping urstarka. Och visst måste politikerna göra sitt för att dra åt samma håll, men mentala klyftor skottas inte igen av politiker. De skottas igen när man upptäcker nytt och ändrar attityd.
Så, även om jag inte har möjlighet att åka till Norrköping redan i helgen för att lyssna på Kent och Zara Larsson på Bråvallafestivalen, så kommer jag åka dit på flera sommarbesök. Strosa, shoppa, äta ute – krogutbudet i Norrköping är faktiskt ett snäpp bättre än i Linköping just nu. Men det gör ju ingenting när båda städerna är mina. Jag känner mig rik.
chefredaktör Corren