Jag minns från tiden som rikspolischef att vi inte fick nyttja fast kamera när vi spanade på ett knarktillhåll. Däremot var det helt i sin ordning om fem spanare på en dygnssnurra övervakade samma tillhåll med en kikare! Vem tror ni fick mest överskottsinformation?
Ett annat exempel kan hämtas från England. Där anses telefonavlyssning vara mer kränkande för integriteten än buggning, det vill säga installerande av dold mikrofon. I Sverige har i årtionden värderingen varit den omvända och det är först under senare år som buggning har blivit en i vissa fall accepterad polisiär arbetsmetod.
Just på kameraområdet har utvecklingstakten varit speciellt snabb. Som regeringens huliganutredare mot idrottsrelaterat våld kunde jag konstatera vilken roll kameror spelar för att upprätthålla allmän ordning och lagföra brottslingar. Det har nu gått så långt att såväl ordningsvakter som polis på uniformen ofta bär en mobil kamera. Dels för att bevisa brott men också för att skydda sig mot obefogade anmälningar om övervåld.
I dag är allmänhetens attityd till kameraövervakning på allmän plats klart mer förlåtande än för ett antal år sedan. Kanske kan detta illustreras med utvecklingen i England där man som kvinna i vissa städer kan ringa polisstationen och be dem att via fastmonterade kameror följa en hem efter en kväll på puben!
Den 1 juli i år fick vi en ny lag om kameraövervakning. Den ger bland annat ett utrymme för kameraövervakning utan tillstånd i butiker, tunnelbana och parkeringshus och tiden för bildlagringen har utsträckts till två månader. Skadeståndsbestämmelserna har också skärpts för den enskilde.
Själv har jag som många inom säkerhetsbranschen två önskemål som ännu inte villfarits. Den ena avser att flytta fokus från själva kameran till bilden eller behandlingen av bilden. Politikerna borde fundera mera över var hanteringsrisken ligger. Det går att skapa slutna system där ingen kommer åt bilden om inget inträffar. Mitt andra önskemål är att polisens möjligheter att få använda bilder för offentlig publicering främst när man jagar seriebrottslingar analyseras på djupet. Här är lagstiftningen enligt min mening för vek.
Nya tider kräver nya hjälpmedel, eller som Mark Twain uttrycker saken: ”Den ena tidsålderns altarduk är ofta nästa tidsålders dörrmatta”.