Polismannen Peter Viveland var med i patrullen som var först på plats hos kollegerna i Malexander. ”Det var en underbart vacker dag. I vårtid, jättefin natur. Framför oss ligger två kolleger i samma uniform som vi hade”, berättar han för Sveriges Radios reporter Lana Brunell i ett inkännande reportage.
Overkligt, blodigt, brutalt, avrättning – var ord som Viveland använde för att beskriva de hänsynslösa morden. För den som inte hörde inslaget i onsdags finns det tillgängligt på www.sverigesradio/ostergotland. Missa det inte.
Gärningsmännen var nazister. Bara en månad senare inträffade nästa våldsdåd. Den 28 juni detonerade en bilbomb i Nacka och skadade en journalist och hans son. Journalisten hade sedan länge levt under hemlig identitet på grund av de hot han utsatts för under arbetet med att bevaka nazikretsar.
Till den svarta listan skulle ytterligare ett attentat fogas. Den 12 oktober mördades fackföreningsmannen Björn Söderberg efter att ha avslöjat att en nazist satt i styrelsen för en av Handels lokalavdelningar.
Från att ha varit obskyra subkulturer i samhällets utkant fick högerextremister och nazister kraft under 1990-talet, inte minst genom internet som gjorde det lättare att organisera sig och sprida propaganda.
BSS, Bevara Sverige svenskt, lockade under 80-talet till sig skinnskallar och vit makt-anhängare, som ofta var kriminellt belastade. Ur BSS-kretsarna föddes 1988 Sverigedemokraterna. De mest stötande delarna av arvet tvättades efter hand bort, och resan mot politikens beslutande församlingar startade.
De mer militanta orienterade sig mot Vitt ariskt motstånd, VAM, varur senare det nazistiska Svenskarnas Parti och Svenska motståndsrörelsen (SMR) växte fram.
I höst går Svenskarnas parti till val med krav på en återvandringsplan för alla personer med icke-europeiskt ursprung, oavsett hur många generationer de bott i Sverige. Partiet vill inrätta en statlig myndighet med uppdrag att kartlägga etniska grupper. Stanken från Hitler-Tyskland ligger tung.
SR:s Ekoredaktion har belagt de nära banden mellan Svenskarna Parti och SMR, som visade sig våldskapacitet i december förra året vid attacken mot en antirasistisk demonstration i Kärrtorp.
Attentaten 1999 sände en chockvåg genom Sverige. Under hösten det året genomfördes stora manifestationer mot det nazistiska våldet. Allmänheten må ha varit tagen på sängen över att vidriga ideologier från 30- och 40-talet kunde göra sig gällande, men mobiliserade en stark motreaktion.
Efter söndagens Europaparlamentsval står det klart att dessa mörka krafter åter vuxit sig starka. Skinnbulorna har bytt bomberjackorna mot kostymer och har låtit håret växa, men tankegodset går igen.
Vi ser i dag ett Europa där bruna partier är på väg att bilda nya gränsöverskridande allianser. Vi vet att de ideologier de hämtar sin näring ur triggar hat och våldshandlingar.
Maja Hagerman konstaterar i en kolumn i DN (30/5): ”Mer än var tionde ledamot i Europaparlamentet kommer nu att ha en främlingsfientlig, ultranationalistisk och starkt EU-kritisk hållning.” Det kommer att märkas när EU:s skydd för demokrati och mänskliga rättigheter debatteras.
Nu är det 2014. Återigen behövs en bred folklig mobilisering mot intolerans och främlingsfientlighet. Det öppna samhället måste värna sig mot sina motståndare.