Nej, nej, nej, säger någon som vill rasta sin hund i lugn och ro på strandpromenaden längs Stångån, utan att störas av smattrande rallybilar.
Jo, jo, jo, säger jag som vill ha puls i våra städer.
I digitaliseringens spår, när vi sköter alltmer via datorer och telefoner, tror jag upplevelserna i framtiden blir centrala för att locka in människor till centrum.
Och framtiden är redan här.
Vi ser det på stadsfesterna runt om i landet, som ofta hålls i augusti, men det här måste pågå året runt.
Linköping måste vara mer än Stadsfesten, Motala mer än Vätternrundanveckan och Norrköping mer än Tjejruset.
Vill vi ha ett levande centrum måste vi fylla det med upplevelser, inte bara shopping och restauranger.
Jag tillbringade fredagskvällen på SM-rallyt på Stångebrofältet. För sjunde året har den östgötska deltävlingen flyttat in ett par korta specialsträckor till centrum (ny chans vid tolvtiden i dag lördag!) och jag fullständigt älskar det.
Förutom att det är en pr-seger för rallysporten att komma ut ur skogen och visa upp sig för den breda massan så fyller det oss åskådare, vi var flera tusen på fredagskvällen, med en känsla av puls och samhörighet.
Kan man åka rally mitt i stan, på gång- och cykelbanor, så kan man göra det mesta i den här stan.
Så känns det.
När vi människor har allt, många i Sverige har det just nu bättre än någonsin ekonomiskt och materiellt, är det upplevelserna som lockar oss mest.
Det här stannar förstås inte vid sport, som SM-rallyt, Blodomloppet och cykelloppet Wolfram GP som vi årligen ser mitt i stan. Konserter, teater och allehanda nöjen ger självklart minst lika mycket puls.
Det bästa exemplet av alla: Musikhjälpen på Stora torget den där magiska decemberveckan 2015, då den enkla, geniala idén att direktsända radio i en glasbur skapade minnen för livet för alla oss som var där. Det visade att årstid spelar mindre roll, det är upplevelsen som avgör om folk kommer.
Jag skrev häromveckan om "Bondens egen marknad" som pågår på Borggården vid Linköpings slott åtta lördagar i augusti–september. Där finns enorm utvecklingspotential.
Flytta ned marknaden till Trädgårdstorget och fyll intilliggande Nygatan, Storgatan och Ågatan med en lokal matmarknad, där stans egna krögare och matproducenter står för serveringarna, inte bara de där kringresande matvagnarna från världens alla hörn som vi ser rulla in på Storgatan någon augustivecka per år.
Sveriges största matmarknad i Linköping, mitt på bördiga östgötaslätten, i skördetid i början av september, känns som en given succé.
Över huvud taget bör alla idéer som ger upplevelser i centrum, på stadens gator och torg, prioriteras.
Himlen är gränsen.
Jag vet att squashprofilen Fredrik Johnson drömmer om att arrangera en tävling i fyrglasbana på Stora torget. Perfekt! Kör!
Jag vet att det byggs isbana på nya Hospitalstorget. Perfekt! Se till att det går lätt att hyra skridskor också.
Fortsätt så, fyll våra städer med upplevelser.
Är det bra idéer så kommer folket, det vet vi.
Fråga SM-rallyarrangörerna, de vet väldigt väl skillnaden på åskådarantalet i skogen och i stan.
Alla som såg bilderna från tyska VM-rallyt för några veckor sedan, och sträckorna i Saarbrückens centrum, vet också att det finns flera nivåer till om man vill utveckla rally-mitt-i-stan-konceptet.
Nu skymmer det här utanför fönstret där jag sitter, i rallyts pressrum tre våningar upp i Saab arena, och inte en rallybil syns längre till. Sedan en timme tillbaka är de tillbaka i vanlig terräng, i de mörka skogarna runt Ulrika, inför ögonen på bara de mest inbitna entusiasterna.
Själv vandrar jag hemåt, lite gladare, lite lättare, efter ännu en härlig upplevelse i min stad.