Fetaost, broar, kramar, käppar, bröst, landsbygdskvinnor och handtvätt i all ära, men ni vet ju att mitt hjärta klappar extra för tidningar – och det fria ordet.
Tryckfrihetsförordningen, grundlagen som skyddar det fria ordet i Sverige, fyller 250 år och är värd alla hyllningar den kan få. När vi runt om i världen ser hur regimer tar över eller stänger redaktioner har det värmt enormt den gångna veckan att se svenska skolbarn delta i Tidningsveckan och jobba extra med tidningar och det fria ordet.
Nyheter lockar alla åldrar.
Barn och ungdomar läser dem helst i mobilen, yngre vuxna i mobilen eller läsplattan och medelålders och äldre i läsplattan eller i papperstidningen.
Så ser det lite förenklat ut.
Det som förenar alla är intresset för nyheter.
För många läsare är det viktigt att det de läser är sant. För denna grupp är trovärdigheten helt avgörande i valet av nyhetsförmedlare.
För andra är det inte alls viktigt om det de läser är sant, viktigast är att deras egen uppfattning stärks av det de läser. Därför väljer de nyhetsförmedlare som de vet gör det.
Gemensamt för dessa båda grupper är, förutom intresset för nyheter, det fria ordet.
Utan det fria ordet står de båda utan nyheter.
Det är just det som är fria ordet, att vilka åsikter som helst får framföras. Vissa människor ljuger friskt, vissa medier också. Så är det i ett land där ordet är fritt.
Det som utmärker Sverige är att vi har så många medier med ansvariga utgivare, det vill säga enskilda personer som tar personligt ansvar för det som står i deras publikationer.
Det i kombination med de pressetiska regler som vi i dessa medier arbetar efter medför att lögner, rykten och obekräftade händelser inte ges något utrymme.
En del kallar det att mörka, vi kallar det för att ta ansvar för sanningen. I Sverige är ordet fritt ja, men i Corren tar ansvarige utgivaren ansvar för att det som står är sant, relevant och korrekt beskrivet.
När en händelse bekräftas som sann, och vi bedömer allmänintresset som tillräckligt stort, då skriver vi.
Till exempel: I takt med att flyktingboenden har öppnats runt om i Östergötland har det kommit många rapporter om oroligheter där. De gånger de har bekräftats har vi skrivit. Söker jag på "bråk" och "boende" i vårt arkiv får jag sex träffar senaste tre månaderna. Vi mörkar inte, vi skriver när det är sant och har ett allmänintresse.
Rykten når oss i mängder. Om allt och alla på alla nivåer. Precis som på diverse forum på nätet. Där behöver ingenting vara sant.
Där är det fria ordet inte detsamma som det sanna ordet.
Donald Trump har lyft ljugandet till nya nivåer, att i en presidentkampanj argumentera med samma krav på sanningen som vore det ett obskyrt internetforum. Mediebolagen i USA har svarat med att direktrapportera från hans tal där hela rapporteringen gått ut på att dubbelkolla hans fakta, vilket visat hur otroligt mycket han ljuger.
I dessa tider, när alla människor sprider det de anser vara fakta, så handlar allt om just det, att värdera och dubbelkolla fakta.
I en redaktörad publikation som Corren och Corren.se så har vi redan gjort det jobbet när du läser oss, på sociala medier och andra liknande forum är du beroende av ditt eget omdöme.
102 000 människor läser Corren varje dag, cirka 250 000 besöker Corren.se varje vecka och drygt 26 000 människor har vår nyhetsapp i mobilen.
Suget efter redaktörat innehåll är stort i Sverige.
Det kan vi tacka tryckfrihetsförordningen för.
Så idag tvättar vi händerna, knallar ut på en bro med en landsbygdskvinna, kramar henne, ser till att hon undersöker sina bröst, månar om de synskadade, tar en tugga fetaost och utbrister: Länge leve tryckfrihetsförordningen!