Där går jag och matfunderar i min egen lilla värld. Glad. Matplanera är så kul. Förrätt är roligare än efterrätt. Tralala, det ska vi ha. Lite trött på de där svampmackorna faktiskt . . . getosttoast med valnötter och honung? Och så en kvist färsk rosmarin på det. Eller varför inte klassikern avokado, citronmajonnäs och räkor? Det blir bra till det fina vita vinet Gubben köpt.
Jag viker runt hörnet, på väg mot Åhléns och krockar nästan med honom. Eller snarare snavar över honom.
Han står på knä, rak i ryggen som en fura, intill varuhusets fasad.
JAG ÄR HUNGRIG står det på en kartongbit som han håller nära kroppen, precis under hakan.
Jag blir nästan lite irriterad. Så abrupt avbruten i mina bekymmersfria tankar med något så . . . jobbigt.
Jag möter inte hans blick, skyndar bara på stegen och viker tacksamt in i den varma entrén.
Kanske som ett slags omedvetet försvar mot min egen kallsinnighet drar jag mig till minnes en resa till Budapest.
Vi bodde fint på anrika Hotell Gellert och passerade varje dag Frihetsbron på vår väg mot centrum. Där stod varje dag samma tiggare med samma märkliga fotskada. De liksom gick på utsidan av anklarna, på fotknölarna. Det såg verkligen hemskt ont ut.
På hotellet frågade vi vad de råkat ut för. ”Ha ha, det är en turistfraktur. Vänta tills bussen kommer vid 18-tiden så får ni se dem springa till den, utan det minsta ont”.
I kön till kassan hemma på Åhléns i Linköping kan jag inte släppa tankarna på mannen utanför, som jag snart ska passera igen.
Ligor, far det genom skallen. Det är bara ligor som placerar folk på olika platser och sedan tar de pengar tiggarna lyckats få ihop.
Gör det att det är mindre synd om honom? Nä.
Gör det honom mindre hungrig, om det nu är det han är? Nä.
Jag går tillbaka och köper ett kilo bananer. De kostar hälften av mina fyra avokador.
De får inte plats i den skål han har till pengar, så jag lägger dem bredvid.
Han möter inte min blick och han ser varken glad eller besviken ut. Möjligen lite förvånad.
På kvällen snurrar skallen av obesvarade frågor. Gjorde jag honom en björntjänst? Blev hans eventuella uppdragsgivare arg för att han kom med bananer i stället för pengar? Fick han äta bananerna själv eller tog någon annan dem? Vem är han?
Min förrätt smakade inte som den brukar.