Helgarderade utfall och skenattacker. Att inte lämna en blotta är viktigare än ta en risk med mer kraftfulla förslag.
Hur skulle en reformagenda för framtiden se ut, som samtidigt är ideologiskt möjlig för båda sidor? Det skall jag beskriva i ett antal krönikor de kommande månaderna. Denna gång börjar jag med välfärden.
En stor majoritet av väljare kräver bättre skola, vård och äldreomsorg. Lika många vill också ha skattesänkningar. En stor majoritet vill ha valfrihet. Många är samtidigt skeptiska till vinst i välfärden. Partistrategerna vet att det är omöjligt att uppfylla båda kraven. Utan vinst upphör många av de utförare som erbjuder valfrihet.
Inför dessa motsägelsefulla besked blir det mest kraftfulla slag i luften. Fler blanketter. En ny byråkratisk ägarprövning skall införas. Utredningar grubblar förgäves över sätt att begränsa vinster utan att minska valfriheten.
Vid närmare granskning är väljarnas besked dock inte så knasig. De flesta väljare är inte emot vinst som tjänas av utförare med god kvalitet. Men ingen vill bli lurad av någon som tjänar vinst utan att leverera. Än mindre vill man sitta inlåst i en kommunal verksamhet som får betalt oavsett resultat. Väljare vill nog helt enkelt att principen som uttrycks i konsumentköplagen också gäller när deras skattepengar används: Ingen betalning utan leverans.
Betalning enbart för utförd kvalitet är en enkel och närmast självklar princip, men inget parti har anammat budskapet. Ändå har den potential att åstadkomma ett rejält kvalitetslyft i välfärden. Inom sjukvården betalas pengar på löpande band för misslyckade behandling. Stockholms läns landsting har i stället infört en betalning för lyckade höft- och knäledsoperationer. Sjukhusen får själva bekosta en ny operation ifall den första misslyckas. Det gav ett stort kvalitetslyft, och friskare patienter. Tänk om principen infördes i hela sjukvården.
I äldreomsorgen kan betalning utgå för goda betyg i oanmälda kontroller. Arbetsförmedlare bör få betalt för lyckade förmedlingar, och mer för personer som är långt från arbetsmarknaden. Det har flera länder, och även ett par kommuner i Sverige, mycket goda erfarenheter av. Kommuner bör få statsbidrag delvis baserat på hur väl de lyckas öka antal ungdomar som klarar skolan och kommer i arbete.
Det är bara några exempel på hur skattepengar bör utgå enbart för leverans av god välfärd. Väljare är inte alls motsägelsefulla, utan har snappat detta för länge sedan. Dags för partierna att följa efter.