Nyliberal var länge ett populärt skällsord inom centerpartiet. Under mina år som Östgöta Correspondentens chefredaktör användes det flitigt mot mig av östgötska centerpartister
Nu har det egendomliga inträffat att nyliberalismen (som jag alltid känt mig främmande för) har flyttat in i centerpartiet. Annie Lööf har framhållit Ayn Rand och Margaret Thatcher som viktiga förebilder för henne. Och nu har partiets programkommission levererat ett dokument alltigenom präglat av nyliberalismens extrema frihetskrav.
En del av de värsta stolligheterna som månggifte och fri invandring kommer naturligtvis att putsas bort innan programmet antas av stämman. Men kvar är en syn på staten som Mitt Romney utan vidare skulle kunna skriva under på.
Fast kanske ändå inte. I centerns version är det just den sammanhållna svenska staten som man vill rusta ner. Istället ska kommuner och regioner få desto större makt. Lokalt och regionalt ska man kunna stifta lagar som kanske går helt på tvärs mot vad som gäller i andra delar av landet. Det är litet oklart vilka lagar centerpartisterna tänker sig, men så vitt jag kan begripa handlar det i princip om all sorts lagstiftning – skola, socialvård, arbetsmarknad till exempel. I debatten har också nämnts att man kan ha olika rösträttsålder i olika delar av landet.
Hela denna tanke är fånig. Sverige är ett litet land där det snarare är viktigt att arbeta för att hålla ihop de olika delarna än att arbeta för en ytterligare splittring. Ta sjukvården. De högspecialiserade sjukhusen finns i ett fåtal landsting. De borde kanske istället förstatligas för att säkerställa kvalificerad vård för alla medborgare.
Men centerpolitiken hänger inte heller ihop. För samtidigt som man vill dela upp Sverige i någon sorts kantoner ställer man krav på likartade villkor för alla människor oavsett var i Sverige de bor. Det går ju inte precis ihop med ett federalt system med närmast obegränsat självstyre för kommuner och kantoner.
Och är det verkligen rimligt att samtidigt som vi blir alltmer beroende av lagar på europeisk nivå utmåla ett sammanhållet Sverige som det stora hotet mot människors frihet?
Centern förefaller mig att ha gått en oerhört snabb marsch från skepsis mot all sorts liberalism till en omfamning av en nyliberalism som hade en kort blomstring bland moderater innan Reinfeldt slog in på en ny kurs. I bägge fallen handlar det om partier med ett förflutet av utpräglad förmyndarideologi.
Den sociala liberalism som somliga centerpartister nu vill tro att partiet tidigare omfattade hörde faktiskt hemma i ett helt annat parti.
Det hade varit bättre för partiet och för svensk politik om centern i sin omvärdering av en tidigare skepsis mot liberala tänkesätt stannat just vid socialliberalismen.