Partiet gjorde sitt näst sämsta resultat sedan demokratins genombrott. Dessutom har man backat ytterligare i opinionsundersökningarna efter valet. Björklund har dock inte insett sin egen skuld i nederlaget. Efter Pisa-undersökningen i vintras som visade att svenska skolresultat fortsatt att gå ner under Björklunds tid som skolminister var förtroendet för hans politik utraderat. Det var nog orättvist, men politik är ofta orättvis.
Nu tror sig Björklund kunna rädda Folkpartiet genom några väsentligen kosmetiska förändringar i partiets politik som han presenterat i en artikel i Dagens Nyheter i förra veckan. Det kommer inte att gå. En förnyad politik kräver en ny partiledare.
Björklund är en erkänt duktig debattör. Och även om hans framtoning varit påfallande ensidig är det mest påfallande att han inte har lyckats lyfta partiet i någon enda väljargrupp. Nu efter valet kunde man ha trott att han skulle framträda som oppositionens ledare eftersom Moderaterna står utan efter Reinfeldts förhastade reträtt. Men så har det inte blivit. Istället har Centerns Annie Lööf klivit fram och tagit på sig ledartröjan. Hon kan göra det efter en effektiv valrörelse som lyft upp partiet ur det träsk som hon själv bidragit till att sätta partiet i.
Jan Björklund må vara en aldrig så skicklig debattör. Men när ingen lyssnar till honom eller tar till sig hans synpunkter dömer han sitt parti till undergång. Någon måste tala om för honom att det är dags att gå och lämna plats för Birgitta Ohlsson!
Birgitta Ohlsson är en strålande politisk begåvning. Hon har legat lågt efter valet, vilket är naturligt med tanke på att hon fick sitt andra barn så sent som i somras. Men vill hon ha kvar något parti att verka i måste hon träda fram och utmana Jan Björklund om partiledarposten. Det påstås att Jan Björklund sedan länge motarbetat Birgitta Ohlsson. Det är i så fall ännu ett exempel på hans sviktande omdöme. Birgitta Ohlsson är en politiker med helt annan framtoning än Björklund. Hade han varit klok hade han på alla sätt försökt lyfta fram henne vid sin sida. Det hade kunnat visa på den bredd som väljarna nu inte förmått urskilja.
Jan Björklund talar gärna om sig som socialliberal. Men det finns ingen tydlig övertygelse bakom detta. Björklund är en utpräglad högerliberal vilket hela tiden märkts i hans argumentering kring skolan. Detta blev särskilt ödesdigert när Moderaterna tog ett jättekliv in mot mitten.
Med Birgitta Ohlsson i ledningen kan Folkpartiet börja bygga upp ett förtroende som det ledande socialliberala partiet i Sverige. Det är partiets traditionella position grundlagd av Bertil Ohlin och vidareutvecklad av Sven Wedén, Per Ahlmark och Bengt Westerberg. Den linjen saknar idag reformivriga företrädare när det gäller både välfärd och jämställdhet. Med Birgitta Ohlsson i ledningen skulle Folkpartiet ha unika förutsättningar att växa efter moderaternas bakslag och ledarproblem. Byt Jan Björklund mot Birgitta Ohlsson!