Det afghanska talibanstyret mördade de egna invånarna i tusental och förtryckte landets kvinnor i ofattbar utsträckning. Dessutom gav man Al Qaida en skyddad bas för den terror vars värsta aktion dödade nära 3 000 människor i Pentagon och World Trade Center.
USA:s reaktion var att invadera landet för att beröva Al Qaida dess fristad och helst fånga eller döda dess ledare. Dessutom ville man ersätta talibanernas tyranni med ett demokratiskt styre. En rad länder har efter FN-beslut stött den amerikanska invasionen. Men ännu tio år efter de utländska truppernas intåg finns knappast någon fungerande afghansk stat. Förhoppningen är att de afghanska trupper som utbildats av USA och andra länder om ett par år ska klara att skydda landet från talibaner eller regionala krigsherrar. Att den formellt demokratiskt valda regimen tillkommit efter omfattande valfusk och troligen är en av världens mest korrupta kan man inte göra mycket åt.
Iraks diktator Saddam Hussein lät mörda hundratusentals av landets invånare och misstänktes för att trots åratal av FN-inspektioner fortfarande ägna sig åt tillverkning av massförstörelsevapen. USA:s beslut att störta diktatorn fick trots detta stöd bara av ett fåtal andra länder. Det tog den amerikanska armén bara några veckor att krossa Saddam Husseins militärapparat. President Bush trodde att uppdraget därmed var slutfört och Irak befriat.
Mer fel kunde han inte ha haft. Att Saddam Hussein störtats ledde till ett otroligt blodigt inbördeskrig och ett land där ingenting fungerade och ingen gick säker för den ena eller andra sidans vapen. När de amerikanska trupperna i vintras lämnade landet hade hundratusentals människor fallit offer antingen för amerikanska kulor eller stridande irakiska gruppers bomber och regelrätta massakrer.
Den demokratiskt valda regeringen fungerar närmast som en shia-muslimsk förtryckare av de under Saddam härskande sunni-muslimerna. Säkerheten är något bättre än tidigare, men fortfarande förekommer fasansfulla bombdåd med alltför regelbundna mellanrum.
Kostnaderna för krigen i Irak och Afghanistan uppgår till tusentals miljarder kronor. Är resultaten värda dessa uppoffringar?
Skulle en militär aktion för att störta Syriens Bashar al-Assad bli mindre blodig, kosta mindre pengar och bli mera framgångsrik? Det måste tyvärr betvivlas. Risken är tvärtom att inbördeskriget vidgas så att både Iran, Israel och Libanon dras in. Syrien är dessutom minst lika splittrat som Irak när det gäller religiösa riktningar med oförsonliga motsättningar. Assads regi stödjer sig på den lilla alawitiska riktningen inom islam. Därutöver är landet fortfarande på många sätt ett klansamhälle.
Så vad kan då världen göra för att stoppa blodsutgjutelsen i Syrien? Långt mindre än man skulle önska, fruktar jag.