Det är fredag morgon, min 45-årsdag, och jag frossar i kärlek.
Jag märker att jag har behov av det.
Jag tittar extra mycket på mina älsklingar som serverar frukost på sängen, jag kramar dem lite hårdare än vanligt, jag tittar lite till, jag värmer mig i den kärleksbastu de alstrar runt mig.
När vi kommer till köket sätter jag genast på varm musik, när älsklingarna gått till jobb och skola spelar jag några låtar till, och innan jag går hemifrån lyssnar jag till ”Hallelujah” i morgonteves hyllningar av bortgångne Leonard Cohen.
Mitt hjärta bultar, det skriker efter kärlek.
Det är uppenbart att veckan har satt djupa spår i mig.
De som lever nära mig vet hur jag året runt predikar kärlek och livsglädje. Att älska och se möjligheterna, hur svårt livet än ter sig. Att aldrig hata och bespotta, att det bara förgör, att hat aldrig har något gott, konstruktivt med sig.
Jag knarkar kärlek och värme. Jag vet, det är inte särskilt kreddigt, skratta eller spotta den som vill, men sån är jag.
Det är därför jag sörjer så en sån här vecka, när en man byggt en hel valkampanj på att hata, ljuga och bespotta och med det vunnit världens största demokratis förtroende att få leda landet.
Det är inte Donald Trump som är farlig. Det är hatet hos folket, det han bygger sin framgång på, som vi ska vara rädda för.
Nu står han där Trump i sitt segertal, efter en valrörelse där han piskat upp det amerikanska folket att hata varandra, att hata politiker, invandrare, kvinnor, homosexuella, och säger: ”Nu är det dags för oss att komma samman som ett förenat folk”.
Ja tjenare, lycka till med det din gamle hatuppviglare.
En del tror att det är de på samhällets botten som röstat fram Trump till president. Det är fel. Hillary Clinton hade överlägset flest röster bland de som tjänar mindre än 50 000 dollar per år. 52 procent, jämfört med Trumps 41 procent. Trump hade flest röster bland höginkomsttagarna. Det visar att ju mer man har desto räddare är man att förlora det, en rädsla som hos för många föder ett hat som gör att man sparkar och spottar nedåt.
Det Trump har att handskas med nu är ingen enad nation, det är ett splittrat USA där en hateld rasar, en eld han själv i så många år varit med och blåst på.
Trumps retorik, att hetsa människor mot varandra, ligger perfekt i tiden. De rika blir allt fler, de fattiga likaså, och motsättningarna däremellan allt starkare.
Världen 2016 är full av människor som älskar att stå högst upp på pyramiden och spotta och stampa på de som ligger längst där nere.
Självklart blir Donald Trump amerikansk president i en sådan värld.
Självklart kan Jimmie Åkesson (SD) bli svensk statsminister i en sådan värld.
Vi lever i en tid där människor som bygger sin framgång på att hetsa starka mot svaga, som får dem att hata varandra, vinner stor framgång.
Kärlek och medmänsklighet är helt ute i en tid då det borde vara allt.
Så vad göra? Vari finns hoppet?
Hoppet är att sluta hata, att stå emot hetsandet. Så länge människor hatar varandra så växer de som bygger sin framgång på hatet.
Den dagen vi människor ler mot varandra, när vi som står högst upp i pyramiden sträcker ut våra händer till dem längst ner, den dagen finns ingen plats för ledare som Donald Trump.
Så låt oss trotsa vår tid, visa att hoppet lever, hata inte, älska, bjud en medmänniska på ett leende, sträck ut din hand till någon som behöver den.
Det kan vi alla göra.