Är Correns nyhetsrapportering objektiv eller inte, och ska den vara det? Den frågan ställde jag i förra veckan. Varmt tack för de många läsarreaktionerna.
Men först till frågan om objektivitet - vad menar vi med det? Nationalencyklopedin, NE, jämställer ordet med saklighet och opartiskhet. Ordet objektivitet används ibland som synonymt med värderingsfrihet, men NE påtalar att alla framställningar baseras på val och därmed värderingar. Därför är inte objektivitet och värderingsfrihet samma sak.
Vi som är journalister behöver med andra ord inte avsäga oss våra övertygelser för att kunna göra ett bra jobb. Jag hävdar till och med att det snarare är tvärtom.
Det finns ett antal grundvärderingar som är en förutsättning för god journalistik: till exempel övertygelsen att alla människor är lika mycket värda, att ett demokratiskt statsskick är överlägset ett totalitärt, att tro inte är detsamma som vetande och att rykten inte är detsamma som sanningar.
God journalistik ska vara saklig, opartisk, sann och relevant samt eftersträva att låta båda sidor i en konflikt komma till tals. Men att lyssna på båda sidor är inte detsamma som att ta för givet att sanningen i varje läge befinner sig någonstans mitt emellan.
För att bli lite högtidlig - god journalistik måste också vila på upplysningens grund. Därför kan inte konspirationsteorier som florerar på nätet likställas med vetenskapliga rön.
Vilket betyg får då Corren av dem som hört av sig? Merparten ger oss tummen upp. "Corren lever upp till saklig rapportering", skriver en läsare som också menar att Sveriges Radio och SVT har en del att lära där. "Bra på att gräva i skiten", skriver en annan läsare uppskattande. Ibland är reportrarna på Corren "lysande i den (var)dagliga rapporteringen - ofta är jag mer imponerad av det arbetet än av reportageserier".
Några läsare är dock rejält kritiska och menar att det finns ett "utpräglat vänsterperspektiv" i nyhetsmaterialet medan andra menar att Correns borgerliga hållning på ledarplats slår igenom på nyhetsplats. Det kan nog bero på vilken politisk hållning man som läsare själv har, tänker jag. Grunden för alla moderna tidningar är att tidningens politiska linje finns på ledarplats medan nyheter skildras sakligt, opartiskt och balanserat - men för den skull inte utan perspektiv. När vi drar i gång vårt uppmärksammade gräv om situationen för hyresgäster har vi förstås en hypotes om att hyresvärdar inte alltid beter sig så väl som man kan önska. Vilket verkligen framgått av alla läsarredaktioner som vi fått under vår granskning.
En hel del reaktioner har jag fått på reportaget om swingersklubben i förra lördagens Paus-bilaga. Sexualitet och nakenhet förmår alltjämt röra upp känslor. Jag har till och med fått frågan om vi publicerat artikeln för att locka människor till partnerbyte. Det gjorde mig konfunderad. Vi skildrar konflikter, brottslighet och krig utan att för den skull ta ställning för sådana företeelser. Varje dag beskriver vi ett antal skärvor ur den verklighet vi lever i - som sammantaget och över tid förhoppningsvis ger en fördjupad förståelse av vår samtid.
Med en bra tidning är det som med en god vän. Man behöver inte alltid gilla allt som vännen gör eller hålla med om allt som vännen säger, men man ska älska att slipa argumenten, att debattera och diskutera, ja till och med ibland träta med och gräla på densamma. En sådan relation har vi gärna med er läsare.