I dag är det den 3 maj och Pressfrihetens dag. Corren uppmärksammar denna dag med en "vitrysk" förstasida för att visa på vad censur och åsiktsförtryck leder till samt ett nyhetsuppslag där vi lyfter fram vikten av en fri och oberoende nyhetsförmedling.
Mellan Linköping och den vitryska huvudstaden Minsk är det ynka 90 mil, men politiskt skiljer det oceaner. President Alexander Lukasjenko styr sitt land med den nyckfullhet som brukar präglar envåldshärskare. Riktigt konsekvent är han bara i sin relation till meningsmotståndare. Oppositionella fängslas och hotas, journalister som försöker rapportera om oegentligheter och hävdar sitt oberoende förföljs och trakasseras.
Etermedierna i Vitryssland är kontrollerade av regimen liksom de stora tidningarna. Men det finns ett antal modiga journalister som ger ut fria tidningar och driver nyhetssajter och bloggar. Oberoende tidningar utsätts regelmässigt för godtyckliga administrativa granskningar och bötfälls med fantasibelopp, upplagor beslagtas. Vissa tidningar har regimen helt sonika stängt. Därtill har regimen initierat ett internetkrig genom att hacka och blockera misshagliga internetsajter. Journalister och oppositionspolitiker fängslas, och läsare som vill ta del av fri nyhetsförmedling riskerar att bli övervakade och stämplade som regimhot.
Ett av många exempel på hur det går till i Vitryssland är fallet Mikola Markevitj. Markevitj var chefredaktör för den lilla tidningen Pagonia i Grodna, nära gränsen till Polen. En artikel med några spetsiga formuleringar om president Lukasjenko var tillräckligt för att utlösa regimens vrede. Alla exemplar av tidningen beslagtogs och redaktionen stängdes. Markevitj och reportern som skrivit artikeln dömdes till två och ett halvt års respektive två års fängelse.
Jag fick genom kontakter i Vitryssland möjlighet att träffa Markevitj på den straffarbetsanstalt där han avtjänade sin dom. Anstalten ligger i en sorgligt grå, sliten och lerig liten stad tio mil från Minsk - och 13 timmars tågresa från Markevitjs hemstad, vilket gjorde det svårt för honom att behålla kontakten med familjen.
- Det räckte inte att de berövade 10 000 läsare deras tidning, mig min verksamhet och ytterligare 15 personer jobbet. De tyckte sig också behöva åsamka min 13-åriga dotter maximalt lidande, sa Markevitj till mig då.
Efter uppmärksamhet i västmedier frigavs Markevitj så småningom och arbetar - trots regimens trakasserier - vidare inom journalistiken.
Lukasjenko valdes till president i ett fritt val 1994 men skaffade sig snabbt ett hårt grepp om makten och kväste möjligheterna för andra partier att verka. Trots att hans styre kört ekonomin i botten har han, med stöd från Moskva, lyckats klamra sig fast vid makten.
Nyligen frigavs två politiska fångar, Andrej Sannikov och Zmitser Bandarenka. Till viss del kan frigivningarna tillskrivas de tuffare sanktioner som EU vidtagit mot det vitryska ledarskiktet. Regimen försöker också putsa lite på fasaden för att avvärja protesterna mot att Vitryssland ska stå värd för ishockey-VM 2014.
Mildrandet av repressionen är mest ögontjäneri från en ruttnande regim som annars alltid reagerar med totalitära reflexer. Men i skuggan av diktatorn jobbar oberoende journalister och demokratiaktivister vidare. Markevitj och hans kolleger i Vitryssland betalar varje dag ett högt pris för att hävda den pressfrihet vi i trygga Sverige tar för given.