Söktjänsten Lexbase ligger just nu nere. Internetoperatören Bahnhof fattade det ovanliga beslutet att säga upp kontraktet med sajten som bara hann vara aktiv under några dagar. Affärsidén att göra domar, för småbrott såväl som grova brott, enkelt sökbara mot en avgift och kopplade till en karttjänst väckte stor nyfikenhet men också vrede.
Under de senaste dagarna har rader av personer berättat att de oförskyllt pekats ut som kriminella av Lexbase för att de bott på en adress där en tidigare dömd bott. Personer som dömts för bagatellartade brott har listats sida vid sida med grovt kriminella. Personer som friats i högre instans har pekats ut som brottsliga. Och brottsoffer som namngivits i domar har fått se hur integritetskänsliga uppgifter spritts.
Sajten har därtill tekniskt sett varit ett sådant hafsverk att hackare med lätthet kommit åt och spritt de uppgifter som legat bakom betalvägg.
Bahnhof är en IT-aktör som gjort sig känd för sin närmast dogmatiskt frihetliga hållning gentemot allt innehåll på nätet. Företaget har upplåtit sina servrar åt kontroversiella Wikileaks, där många dokument var hemligstämplade. Det var också Bahnhofs vd som offentliggjorde Säpos försök att pressa svenska internetoperatörer att lämna ut integritetskänsliga uppgifter om kunderna.
”Det här är Bahnhofs svåraste beslut någonsin. Domar är offentliga uppgifter och sajten har ett utgivningsbevis. Men de har inte skött utgivarfrågan rätt.” Så kommenterade Bahnhofs vd Jon Karlung beslutet att bryta med Lexbase (Expressen (30/1).
Karlung motiverar sitt beslut med att Wikileaks grundsyfte var att granska makten, medan Lexbase i stället slår nedåt mot enskilda medborgare. Nätforskaren Marcin de Kaminski varnar för att Bahnhofs agerande kan bana väg för godtycklighet (SvD 30/1). Stängningen av sajten har inte skett efter något rättsligt ingripande utan efter en internetoperatörs självständiga beslut – efter ett massivt opinionsmässigt tryck.
Det är onekligen ett intressant resonemang, men jag känner stark sympati för Bahnhof-vd-ns resonemang. Fundamentet till våra grundlagar om tryck- och yttrandefrihet och offentlighetsprincipen är övertygelsen om att öppenhet bidrar till ett sunt och korruptionsfritt styre. Men när det gäller vad som göras tillgängligt för en större publik finns också hänsyn att ta mot enskilda som kan riskera att råka illa ut.
Därför finns vissa begräsningar av yttrandefriheten i våra grundlagar. Svenska ansvariga utgivare har därtill genom det medieetiska regelverket frivilligt åtagit sig att arbeta under ännu snävare ramar – detta för att visa lagstiftaren att man är beredd att ta ansvar för den frihet som man fått och för att inte fresta politiker att falla undan för snabbrörliga opinioner om inskränkningar i tryck- och yttrandefrihet.
Men sådana avvägningar bekymrar inte grundarna av Lexbase ett dugg. Lika lite som omsorgen om enskilda som på felaktiga grunder hängts ut som kriminella.
Lexbase har sökt och fått utgivningsbevis och är därmed skyddad enligt Yttrandefrihetsgrundlagen, men något ansvar tar den ansvarige utgivaren Jonas Häger över huvud taget inte. Tvärtom har han hållit sig osynlig under de turbulenta dagarna.
Jag vet inte om företrädarna för Lexbase är löjligt naiva eller kusligt förslagna. Men det som Lexbase lanserat på marknaden är inget annat än en cynisk exploatering av offentlighetsprincipen. Det vi har bevittnat den senaste veckan har varit en sorglig föreställning.