Ska jag slå sönder din kamera? Orden utslungades i aggressiva ordalag av en framrusande åtalad utanför tingssalen under en rättegång i höstas. Den som ådragit sig vreden var en Expressenfotograf, utsänd för att bevaka förhandlingarna.
Vad syftade de hotfulla orden till? Att stoppa journalisten från att filma och fotografera förstås.
För ovanlighetens skull blev det rättssak. Den verbala attacken fanns nämligen på film. När ord står mot ord, som så ofta är fallet, brukar den här typen av hot skrivas av kvickare än en avlöning försvinner.
Åklagaren yrkade på fängelse för olaga hot, eftersom hotet syftade till att påverka medierapporteringen. Men rätten har märkligt nog inte tagit något större intryck av denna argumentation.
Journalister ska givetvis inte behandlas med silkesvantar, men den som med olagliga metoder försöker hindra en journalist att göra sitt jobb begår ett brott inte bara mot denne utan mot hela läsekretsen och – med risk för att låta pretentiös – därmed mot demokratin.
När en högerextremist hotade redaktionen på GT/Expressen i Göteborg valde åklagaren att åtala för brott mot medborgerlig frihet, vilket satte hoten i rätt sammanhang. Det handlar om att försöka ”påverka den allmänna åsiktsbildningen” och därmed om att sätta yttrandefriheten i fara.
Det är bra att det blev en fällande dom. Men det är beklämmande att det i domskälen inte finns ett ord om varför hot och trakasserier mot journalister är särskilt graverande. För det finns dessvärre en överlagd systematik i denna typ av hot. Det är dags att Linköpings tingsrätt slänger skygglapparna.