Corren har i en rad artiklar skildrat hur den illegala spriten flödar in i Sverige. Vi har visat hur vissa bussbolag ogenerat fraktar in tonvis med smuggelsprit i överlastade bussar. Så kallade målvakter lånas in för att sitta på bussarna när de passerar gränsen med uppdrag att vid en eventuell kontroll hävda att spriten är deras.
Det handlar om volymer som vida överskrider vad en enskild person kan konsumera. Systematiken är uppenbar. Samma bussar och bolag återkommer gång på gång. Men hittills har smugglingen varit en riskfri men oerhört lönsam sysselsättning.
Varje resa ger en nettovinst på 150 000 kronor, svart. Enligt uppgifter till Corren har spritsmugglingen till Östergötland bara under de senaste fyra månaderna inbringat 12 miljoner kronor. Det innebär att alkoholsmugglingen är mer lukrativ än många andra näringsgrenar inom den organiserade brottsligheten. Varken beskyddarverksamhet eller rån och sannolikt inte heller narkotikahandeln i vår region inbringar sådana belopp.
Östergötland är ett av få län där polisen gjort insatser för att kartlägga den illegala spritinförseln och för att göra livet åtminstone lite svårare för smuggelligorna. Men fullt fokus på frågan har det uppenbarligen inte varit. Östgötapolisen gjorde en berömvärd ansats inom ramen för operation Bus stop i början av året, men uthålligheten var tyvärr inte stor.
En inte särskilt djärv gissning är att en del av svartspriten hamnar hos ungdomar som inte har åldern inne för Systembolaget, men mycket talar också för att ansenliga mängder slussas till mindre nogräknade krögare, som därmed skaffar sig en konkurrensfördel gentemot restaurangägare som följer lagar och regler.
”Det handlar om prioriteringar och resurser”, säger Susanne Axelsson, chef för Linköpings polisområde till Corren (12/6). Uppenbart är att spritbussarna hamnar rätt lågt på polisledningens priolista.
Men det är att på ett olyckligt sätt bryta ut den illegala spritinförseln från sitt sammanhang. Straffsatserna är förvisso låga för smuggling. Och den dag svenska alkoholskatter sänks till europeisk nivå får smugglarna söka sig en annan försörjning. Men polisen har ett särskilt uppdrag att verka mot grov organiserad brottslighet, och det är i detta sammanhang som spritbussarna ska ses.
Riksdagsledamöterna Andreas Norlén och Finn Bengtsson (båda M) gör en viktig insats när de i en rapport om den organiserade brottsligheten tydliggör vad det handlar om (Corren 13/6 2014). De föreslår en lagändring som gör att bolag och chaufförer kan åläggas ett straffrättsligt eller skatterättsligt ansvar för svartspriten.
I sin rapport tar de ett brett grepp om frågan om hur den organiserade brottsligheten kan bekämpas på en rad olika områden. De poängterar bland annat att det måste finnas ett fungerande stöd för avhoppare från gängen. Linköping har en viss verksamhet på detta område, men enligt de uppgifter jag hör är det alldeles för grovmaskigt för att kunna kallas välfungerande.
Norlén och Bengtsson förtjänar beröm för sitt engagemang och sin uthålliga kartläggning av hur den organiserade brottsligheten arbetar, mekanismerna som gör att gängen kan nyrekrytera och vad civilsamhället kan göra för att stå emot.
För övrigtkrävdes det ett utlåtande från Högsta förvaltningsdomstolen för att slå fast att en dator inte är en tv-apparat. Den som enbart använder dator eller surfplatta för sitt tv-tittande behöver alltså inte betala tv-licens.
Nu skälver fundamentet för licenssystemet. En annan finansieringsmodell för public service kommer att behövas, exempelvis över skattsedeln. Det är inget att begråta. Då kan de 160 miljoner kronor som Radiotjänsts indrivningsverksamhet kostar årligen i stället användas till något vettigt.