Var det något folkrörelsernas ungdomar lärde sig, så var det mötesteknik. De kunde ställa en proposition och gå till omröstning på ett korrekt sätt. Maktutövning kräver att beslut som tas inte får ifrågasättas av rent formella och juridiska skäl. Det fanns knappt en by i Sverige, där inte SSU eller CUF, ofta båda, hade en lokalavdelning i vilken unga plantor vattnades för att växa i styrka och förstånd tills den dagen kom då deras namn fanns på en valsedel.
På bara tjugo år har våra partier från en redan låg nivå halverat sina medlemsantal. Enbart Miljöpartiet, Vänsterpartiet och naturligtvis Sverigedemokraterna, som är ett nytt parti, avviker från trenden. Det faktum att medlemmarna stadigt minskar i förhållande till antalet personer som röstar på ett parti påverkar förstås själva medlemskapets innebörd och betydelse. Sedan 1990 har Socialdemokraternas medlemsantal i relation till röstande halverats från c:a 9 röstande per medlem till nu nästan 18. Moderaternas förvandling är än mer uttalad. Antalet medlemmar i relation till röstande är idag bara en femtedel jämfört med 1985, nu med drygt 40 röstande per medlem.
Trenden att partierna förvandlas från ideologiska plattformar till valorganisationer är tydlig. Skillnaden mellan att sälja skönhetsmedel och politik suddas ut och man hör nu ofta politiker, som ser det egna partiet som ett varumärke. Då är det nog skönt att inte tyngas av medlemmar, som bland kaffekoppar och gräddtårtor knarrigt hävdar att principer inte får överges och att partiets själ måste hållas vid liv. En partiledares innersta krets speglar partiets idévärld. Människor med förmåga att se långsiktigt och strategiskt verkar vara utrotningshotade. De har ersatts av press- och mediafolk vilket ofelbart förvandlar partierna till nuets fångar.
I år läggs huvuddelen av partiernas valbudget på medierna. Valstrategerna har- som alltid - varit i USA och skådat ljuset. Risken är att attacker på motståndarna får större plats än budskapet om den egna politiken. I denna det politiska livets dagsländetillvaro kan löften sjösättas på opinionsmätningarna vågor och bli yvigare ju närmre valdagen vi kommer. Dessutom utan större politiskt risktagande. Vem minns det som lovades i surret på de sociala medierna? Som medborgare bör vi ta ett ansvar för att eftertänksamma och analytiska politiker överlever i denna nya sköna värld där alla springer allt fortare och ropar allt högre. Demokratins behov av god journalistik har aldrig varit större. Journalister måste nu stå raka i vinden, bokföra och analysera allt som sägs och påstås. Därefter - låt oss hoppas att väljarna belönar dem som höll sig för goda att göra pajaskonster i den svenska demokratins nyresta cirkustält.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.