På ett generellt plan faller brottsligheten i Sverige. Det beror bland annat på demografiska förändringar som minskande ungdomskullar, förändrad normbildning och mindre initiativinriktad brottsbekämpning från polisen. På ett område är trenden avvikande, nämligen grov organiserad brottslighet. Här pekar kurvorna åt helt fel håll. På regional nivå har detta på ett tankeväckande sätt beskrivits i Correns reportageserie.
När jag var rikspolischef på 1990-talet började organiserad brottslighet växa fram i främst två former. Den ena avsåg medlemsbaserad brottslighet av den typ vissa motorcykelgäng symboliserar. Hell Angels, Bandidos med flera började få ett rejält fotfäste. Jag beklagar än i dag att dåtidens länspolismästare och justitieministrar gick emot mig då jag ville etablera en nationell styrka för att bekämpa detta gissel. Mer om detta finns att läsa i den utmärkta bok som kom ut för några år sedan av Lasse Wierup och Matti Larsson, ”Den svenska maffian”.
Den andra typen av organiserad brottslighet som började etablera sig kan betecknas som etniskt baserad. De gick under beteckningar som ”juggeligor”, ”öststatsmaffia” med mera. De var utomordentligt svåra att bekämpa.
En tredje form av organiserad brottslighet är den territoriella brottsligheten. Den började etablera sig på slutet av min period som rikspolischef. Ett exempel var den vid denna tid mycket aktiva ligan ”Fittja Boys” som dominerade sitt geografiska territorium och innehöll såväl ursprungssvenskar som nya svenskar.
Den fjärde typen som nu växer lavinartat är den kompetensbaserade organiserade brottsligheten. Man sätter helt enkelt ihop ett gäng för en viss period för att begå ett visst brott eller serie av brott. Sedan skingras man. Här spelar de nya sociala medierna en stor roll.
Ska man gruppera efter farlighetsgrad är jag mest bekymrad över den territoriella brottslighetens utbredning. Denna drabbar alltför ofta alla i lokalsamhället. Vittnen vågar inte ställa upp, brottsoffer inte anmäla och affärsidkare trakasseras.
Gemensamt är att vi talar om unga män som ofta är kända för tidig kriminell aktivitet. Drivkrafterna återfinns ofta inom området hämnd, behov av uppskattning och erkänsla samt upplevd känsla av att sakna alternativ till brott. I ritualen ingår att aldrig erkänna någonting och att aldrig skvallra, varför teknisk bevisning ofta är enda framkomstvägen. Tillgången på illegala vapen utnyttjas och man drar sig inte för att använda dem. Ena dagen är man brottsling och nästa dag själv brottsoffer.
Hur ska vi framöver mer effektivt kunna bekämpa denna typ av brottslighet? Jag har ända sedan min aktiva polistid hävdat att nya legala instrument måste till. Hit hör att likt England tillåta användande av kronvittnen och med kritisk bevisvärdering likt många andra västerländska länder tillåta användandet av anonyma vittnen. Jag skulle också vilja skapa bättre fungerande så kallade exitprogram för dem som vill lämna verksamheten.
Till sist, tro inte att Östergötland är en skyddad oas.