Ett efter ett slutar bankkontoren att hantera kontanter. Trots att ingen bett om det. Under åren 2010–2012 har den manuella kontanthanteringen försvunnit på sammanlagt 490 svenska bankkontor. När en så självklar samhällstjänst som att tillhandahålla kontanter försvinner blir följderna dramatiska. Plötsligt kan butiker inte sätta in sina dagskassor, äldre människor upplever otrygghet när de måste lämna över sina betalkort och koder till hemtjänstpersonal för att göra inköp och barn kan inte sätta in sina sparpengar. Allt fler känner sig maktlösa inför bankernas agerande.
Jag är själv kortanvändare men likväl vill jag ibland använda kontanter. När vill jag själv avgöra utan pekpinnar från bankdirektörer. Bankerna själva hävdar att detta görs av omsorg för kunderna – en inte helt glasklar logik när kunderna faktiskt vädjar till bankerna att ha kontanterna kvar. Det blir närmast ett hån mot konsumenter, företag och kommuner när de verkliga vinnarna på ett kontantlöst samhälle är bankerna själva.
Bankerna äger kortföretagen och om kontanterna försvinner kan bankerna helt godtyckligt höja kortavgifter, börja ta insättnings- och uttagsavgifter och motivera det med höjda kostnader. Dessa i sin tur behöver inte redovisas eftersom de inte rör offentlig verksamhet. Det sätter hela maktbalansen mellan kund och leverantör på spel och väcker också en rad frågor som rör integritet och säkerhet.
En sådan är ”Storebrors spejande öga”. Via vår korthantering har makthavare och smarta säljare en potential att i detalj följa våra göranden och låtanden. Visserligen kan det kännas frestande för vissa att få specialriktade erbjudanden byggda på hur man handlar med sitt kort men vill vi ha den insynen i våra inköpsrutiner? Går vi sedan över till brottsrisker kan kontanthantering förvisso innebära rånrisker. Men jag vill hävda att dessa risker hjälpligt går att bemästra. Mim instinktiva känsla är snarare att banker skyler över den alltmer växande kriminaliteten kring korthantering.
Folkliga protester mot banker som slutar med kontanter förefaller helt ha undgått de lomhörda storbankerna. Bankerna - av alla institutioner - kan inte bara gradvis upphöra med kontanthanteringen utan reaktioner. Ett kontantlöst samhälle innebär stora risker som inte på långa vägar är utredda ännu. Om ingen drar i bromsen nu kan vi stå inför ett samhälle som är både väldigt sårbart och ganska så totalitärt. Vi är långt ifrån beredda att ta det steget.
Jag tycker mig – precis som EMU-frågan för något decennium sedan – skönja en framväxande kraftmätning mellan etablissemang och gräsrotsnivå.