Björn Eriksson: Dags att sätta ner foten

Idrotten i Sverige har gått från att vara en närmast individuell förströelseform till att via en folkrörelse också bli en miljardindustri i underhållningsbranschen.

Linköping2014-12-09 03:08
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Verksamheten kännetecknas av ett stort inslag av kontanthantering, alltifrån biljettkassor, souvenirhantering till stundtals ofattbara belopp på spelmarknaden. Miljöerna är många gånger slutna och verksamheten ofta driven utan krav på full transparens. Och kontanter, liksom brist på transparens, drar till sig kriminella aktörer. Kriminalitet behöver ett gödämne till, nämligen fungerande informations- och kommunikationssystem, slutna för insyn. Också detta kan den tekniska utvecklingen idag erbjuda.

Brottslighet och idrott har i Sverige åtminstone tre områden där beröringspunkterna bitvis kan vara påtagliga. Ett – och det kanske ursprungliga området - är doping i olika former. Går jag tillbaka till min ungdom var doping laglig och därmed en i legal mening tolerabel aktivitet. Ett andra område är idrottshuliganism som i Sverige främst finns inom fotboll och ishockey. Det är nästa cancersvulst som är ett reellt hot mot den attraktion som en god supporterkultur kan erbjuda. Också här figurerar svarta pengar, hot, våld och trakasserier liksom olika former av fysiska övergrepp. Som regeringens tidigare ”huliganutredare” menar jag att man ska vara både blind och döv för att undvika att notera detta faktum.

Den tredje formen – och den kanske allvarligaste – är så kallade riggade matcher, det vill säga att man med hjälp av några spelare ser till att en normalt sämre motståndare vinner. På detta spelar man stora summor pengar på ett för omgivningen ofta oväntat sätt. Dessa riggade matcher innebär ett dödshot mot själva idén med tävlingsidrott. Det är en verksamhet som växer och som är särskilt svår att leda i bevis för rättsvårdande myndigheter.

Jag vill se en kraftsamling från politiken, idrotten och rättssamhällets aktörer mot detta gissel. Grundbulten är att gemensamt söka identifiera de spelbelopp som satsas via spelbolag på oväntade resultat. Olika aktörer drar idag sitt strå till stacken. Men alla med påverkansmöjligheter måste aktiveras och framför allt utbyta informationer och koordinerat jaga misstänkta transaktioner och spelare. Ett gigantiskt arbete förvisso men inte omöjligt.

Frågan måste också ställas vad man bör få spela på. Idag växer lusten att skapa alternativ till att bara spela på resultat i stora matcher utan också udda inriktningar som vem som får första hörnspark och när i matchen. Ingen gärdsgårdsserie verkar för oväsentlig för att inte dra till sig ljusskygga spelare från till exempel Fjärran östern. Och vi ska inte tro att detta i en framtid nödvändigtvis bara begränsar sig till fotboll.

Koppling mellan kriminalitet och idrott måste brytas och jag tror på gemensamma tag vare sig vi talar om doping, huliganism eller riggade matcher. Rättssamhället får inte svika idrotten och idrotten måste öppna upp sig för ett mer effektivt bekämpningsarbete. Detta gäller både nationellt och internationellt.

Läs mer om