Häromveckan hade jag förmånen att få hålla föredrag i Vadstena om Correns bevakning av tiggarnas situation. För en tid sedan gjorde jag detsamma i Motala. Båda gångerna blev jag varmt överraskad över det engagemang som finns för människor som har det svårt.
Att samla människor till debatt om frågor där de själva är berörda är inte så svårt. Det kan gälla inför beslut om skolan, äldreomsorgen eller kollektivtrafiken. Men man blir djupt berörd när så många viker en kväll för ett samtal om vad som kan göras för utsatta medmänniskor.
Corren har under lång tid borrat i frågan om tiggarna som dykt upp i gatumiljön. Var kommer de ifrån? Ska man ge dem pengar? Hur lever de när de är här i Sverige? Varför lämnar de sina hemländer?
En del av frågorna kunde vi besvara genom officiella källor. Tiggarna kommer från de forna öststaterna, från fattiga landsändar, där massarbetslöshet lamslagit ekonomin i decennier. Många, men inte alla, är romer. Diskriminering och korruption har gjort att deras tillit till myndigheter är minimal.
Men vi ville komma närmare. För att skildra mekanismerna som gör att folk på vinst och förlust lämnar sina hem för en osäker tillvaro i ett land där de inte kan språket behövde vi träffa människor av kött och blod. Vi ville lyssna på tiggarnas berättelser och genom vår journalistik förmedla deras livshistoria till er läsare.
Det krävdes tid och tålamod. Våra medarbetare fick ägna veckor åt att bygga förtroende. Men till slut vågade några av tiggarna lita på oss och vi kunde följa med i deras vardag här i Östergötland. Vi åkte också till Rumänien för att förstå var de kom ifrån. Då blev det begripligt varför människor är beredda att lämna hem, trygghet och släkt.
När man sitter innanför väggarna på en redaktion möter man skrämmande mycket hat och människoförakt i anonyma mejl och brev. Det finns de som gör sitt yttersta för att piska upp stämningarna mot invandrare i allmänhet och tiggarna i synnerhet. Men när man kommer ut på debattkvällar som dem i Vadstena och Motala och den som Corren arrangerade med Stadsmissionen i Linköping får man en värmande påminnelse om att de empatiska människorna är så många fler än de hatiska.
Under dessa kvällar dominerade frågeställningar som: Vad kan jag göra som individ? Finns det hjälporganisationer som stöttar dem? Vad gör kyrkan? Vilket ansvar har kommunen?
Vår journalistik om tiggarna tillhör det som har uppmärksammats allra mest av er läsare och 24Corren-tittare under det gångna året. Journalistik när den är som bäst talar till både hjärna och hjärta.
Även vår granskning av den organiserade kriminaliteten har skakat om och har gjort att Linköpings kommun tvingats ta nya tag för att stötta dem som vill hoppa av från gängen, även om mycket mer behöver göras.
Corren har lagt stor kraft på att visa på konsekvenserna av Ostlänkens dragning genom Linköping, så att vi kan debattera konsekvenserna för stadsmiljön – innan det är för sent.
Det är glädjande att kunna konstatera att vår journalistik uppskattas. När de nya räckviddssiffrorna kommit kan vi konstatera att tidningen står stark. Östgöta Correspondenten når varje dag 118 000 läsare.
De digitala kanalerna utvecklar vi ständigt, bland annat genom liverapporter från större nyhetshändelser och sportevenemang. Det i kombination med ett intensivt nyhetsläge gjorde att mobil. Corren.se häromveckan ökade mest av Sveriges 20 största mobilsajter. Även 24Corren går som tåget, förra året nådde vi 73 000 tittare varje vecka och nu tar vi klivet till nästa nivå. Vi satsar på fler livesändningar och på ett gediget nyhetspaket kvällstid i kombination med fler attraktiva programformat.
Vi kommer att fortsätta att utveckla journalistiken i alla våra kanaler. Och vi kommer att hålla i ett antal frågor och belysa dem ur så många perspektiv som möjligt. Det är vårt sätt att bidra till att Östergötland blir en bättre plats att bo på. Hör gärna av dig med förslag på teman som vi kan gå på djupet i.