I helgen var det dags. Årets julgransinköp. Delar av familjen begav sig därför ut på Boxholms snöslaskiga gator för att ta sig till den lokala macken. Mellan 95-oktanig bensin och gör-det-själv-tvätten radade de gröna julträden upp sig.
Nu gällde det att hitta en fin gran. Julens kanske viktigaste beslut. Alla seriösa julgransentusiaster vet att minst tre kriterier måste vara uppfyllda – den ska vara rak, den ska vara tät och grenarna ska vara jämnt fördelade.
I år fick vi tag i ett riktigt praktexemplar.
– Finaste granen någonsin, sa barnen när den stod i julgransfoten i vardagsrummet. (Om jag minns rätt sa de nog det förra året också, och året innan det.)
Men precis som med oss människor är inte granar helt perfekta. Det finns alltid lite defekter här och där. En slags personlighet som gör den unik. Oftast upptäcker man skavankerna först när man släpat hem granen. I vårt fall var den pyttelite sned i toppen. Det trollade vi bort genom att vrida granen så att den fulaste sidan hamnade in mot väggen.
Jag vet inte om jag blivit kräsnare med åren? Frågan är om jag skulle nöja mig med en spretig rackare med för mycket personlighet? Eller låta den fula sidan med den sneda julgranstoppen få synas och glänsa? Troligtvis inte.
Jag är inte ensam. På sociala medier överöses vi i juletider av perfekta julgranar. Den ena disneygranen efter den andra. Trendigt glitter, färgglada kulor och matchande ljusslingor. Barnens juldekorationer tillverkade i slöjden av papper, tyg, glasspinnar, flirtkulor och litervis med skollim lyser med sin frånvaro.
Förra året fick Mjölby kommun ta fram skämskudden och såga ned den icke-perfekta granen på Stora torget och ersätta den med en stiligare och vackrare. En helt vanlig gran som växt i skogen passar tydligen inte in längre. Den måste vara professionellt framodlad, annars duger den inte.
När julen väl är över spelar valet av gran ingen större roll. Så snart barren trillat av ser de flesta träd lika bruna, vissna och tråkiga ut. Efter att granen fyllt sin uppgift kastas den ut och eldas upp i något kommunalt värmeverk. Ödets lott är densamma, oavsett om det är en ful eller snygg gran. Oavsett om den hade personlighet eller inte. Det är ingen skillnad för kungsgranen på slottet eller den vanliga rödgranen i familjen Sandbergs vardagsrum.
Nä, nu är det bäst jag avslutar den här krönikan innan jag blir alldeles för djup och hamnar i alltför existentiella tankar. Men det är lätt hänt när granen är klädd och man närmar sig jul.
God jul på er!